onedirectioninfectionnovell

Hej allihopa! Som ni har märkt så blir novellen sämre och kapitlen färre. Det är för att jag är så otroligt upptagen om dagarna. Och jag har bestämmt mig för att sluta skriva! Det kommer komma några kapitel som kommer avsluta " I can't love you more than this". Men sen kommer jag helt enkelt sluta skriva! Jag hade jätte många idéer för den här och nästa novell men tyvär så har jag för lite tid! Jag kommer behålla bloggen och kanske börja blogga igen någon dag!
Tack så otroligt mycket för den här tiden! Ni har varit underbara" Love u all!
Kram Bella! <3

Allting slutade i med att vi fick städa hela köket och ringa och beställa pizza.

När klockan var 1 så bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Harry somnade direkt, men jag låg bara där och försökte somna, men lyckades inte. Med tanke på hur mycket jag sovit under dagen så var det inte så konstigt.

Ungefär klockan 3 så hade jag fortfarande inte somnat. Jag hade börjat höra massa ljud från köket, och jag bestämde mig för att kolla vad det var som lät. Jag gick sakta ner för trappan och in i köket. Jag såg Harrys pappa långsamt gå runt i köket och det såg ut som om han letade efter något.
-Hello. Sa jag och han hoppade till lite.
-Ohh hi Vanessa. You scared me. Sa han och jag log mot honom. Jag tände lampan och såg på Harrys pappa att han mådde väldigt dåligt.

-Do you need something? Frågade jag.
-I don't feel so good. Sa han och jag gick med snabba steg mot honom eftersom jag såg att han höll på att ramla ihop. Jag tog tag i honom och lät honom stödja mig mot mig.

Can you drive me to the hospital? Sa han och jag kände att mitt hjärta hoppade över ett slag, han mådde verkligen dåligt.
-Should I call the ambulance? Frågade jag.
-No thanks, just drive med to the hospital love. Sa han. Jag satte honom ner på en stol och letade upp bilnycklarna och skrev en lapp till Harry och Anne. Jag ville inte väcka dom. Sen gick vi långsamt ut till bilen och jag började köra.

---

Förlåt för det korta kapitlet men det är bättre än inget! Eller hur?
Jag känner att jag har tappat många läsare under min dåliga uppdatering, men det ska vi ändra på! Kommentera duktigt och ni kanske får ett kapitel imorgon. Det är inte säkert för jag ska vara borta i princip hela dagen, men jag kan försöka trycka in ett litet kapitel!
Sprid bloggen och kommentera! :D <3

Jag tänkte på låten som hade spelats i mitt huvud medans jag typ ”räddade” Harry. Jag hade själv kommit på den, och den förklarade verkligen hur jag kände när jag stod där i mitten av alla killarna och Harry var halvdöd. Jag hämtade ett papper och skrev ner den.

We can make the change, its our generation!
Nothing's in our way, its our generation!
You gotta start with you, and nobody else,
You gotta raise your voice, say what you feel,
time is in our hands, its our generation!

Jag tog på mig en stickad blå tröja med långa svarta jeans. Det var väldigt kalt ute idag och det regnade, så jag ville ha på mig varma kläder.

Det var nu bara två dagar kvar hos Harrys föräldrar och det märktes att Harrys föräldrar hade tyckt det var kul att ha mig här. Det hoppades jag i alla fall.

Jag gick ned för trappan och där satt Harry och Anne.
-Hi sweetie! You sleept long today! Sa Harry, sken upp i ett leende och gav mig en kram. Jag kollade på klockan och såg att den var tjugo över 12.
-Yeah, this weather makes me tired. Svarade jag honom.
-Where is your dad?
-He has fever and need to sleep. Svarade Anne på min fråga.
-How does he feel?
-His fine! Just a little bit hot as you! Svarade Harry och blinkade med ena ögat. Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet och Anne började skratta.

Harry och jag gick upp på hans rum och bestämde oss för att ha filmdag med tanke på vädret. Harry plockade fram massa filmer och vi började kolla på den första, Gone With the Wind.

När första filmen, som var en kärleksfilm var klar, ville Harry kolla på något lite ”fräckare”, en skräckfilm. Han tog fram någon konstig som jag aldrig sätt förut. Han satte på den och jag kröp närmre honom.

Jag väcktes av att Harry smekte mig på kinden. Hur hade jag lyckats somna mitt under en skräckfilm?
-How long have i sleept? Sa jag och log mot Harry.
-I have looked on nearly 3 movies since you fall asleep. Sa han och började skratta.
-Harry i'm so sorry! How much is the clock?
-It's okey babe! 19:16. Båda två började små fnittra. Hur kunde jag sova så mycket?

Harry och jag gick ned till köket och erbjöd oss att göra middag. Harry tog fram sallad, började skära, och jag tog fram köttet och började steka det. Vi tänkte göra tacos!

Fråga mig inte hur vi lyckas, men det slutar i alla fall med att köttet är helt sönderbränt, Halva salladen ligger på golvet, och resten i Harrys tröja. Och taco skalen... Molly.... Gjorde det man gör i kattlådan på dom, eftersom vi råkade tappa dom på golvet och inte orkade ta upp dom.

---

Är det bara jag eller säger jag alltid förlåt för min dåliga uppdatering? :P
Nej men den här gpngen har jag en ursäkt, min brorsa och min andra brorsas flickvän har tagit studenten! Så jag har varit borta hela dagarna! Det tog extra tid eftersom min brorsa bodde/bor nästan 2 timmar ifrån vårat hus! :P

Förlåt för det tråkiga kapitlet, men ibland blir dom lite tråkigare så att det kan komma roliga kapitel!
Allt i det här kapitlet kommer leda fram till något hemligt i nästa kapitel!
4 kommentarer för nästa kapitel! :D <3

En av killarna drog iväg mig och jag hörde hur Harry skrek och försökte ta sig loss från dom 3 av alla killarna som tagit tag i honom. Killen som höll i mig drog mig bakom ett hörn och jag hörde fler skrik.
-It's over for him now. Sa killen som höll i mig.
-What the hell has he done to you!? Skrek jag och kände ilskan i mig stiga.
-My ex girlfriend dumped me for him... But he didn't even like her. Svarade han mig. Hur fan kunde man bli arg på någon för något sånt!?
-So now i'm taking his girlfriend and his life. Like he did to me.. He took my life away from me when he took my girlfriend.

Jag hörde ännu fler skrik. Jag var inte rädd längre, jag var arg och hade aldrig känt mig så här stark. Harry var mitt allt och mitt liv. Jag var tvungen att gör något.


Lyssna samtidigt som du läser MIN historia! :P :D

Jag tog tag i killens armar och på något sätt så lyckades jag trycka bort dom. Han såg förvånad ut och försökte ta tag i mig igen, men jag sparkade honom på, ja ni vet vilket ställe, inte så jätte hårt, men tillräckligt hårt för att få försprång. Jag sprang runt hörnet och såg Harry på marken med 6 killar runt sig.

Jag sprang snabbare och sprang rakt in i gruppen så att alla tog några steg bak.
-WHAT THE FUCK ARE YOU DOING!!? Skrek jag och lyfte upp Harry som var blodig överallt och inte kunde springa så snabbt själv på grund av det. Killarna försökte få tag på mig men jag lyckades hoppa undan. Jag gick iväg med Harry i min famn och var själv väldigt chockad över det som hänt. Och hur kunde jag ens orka att bära Harry?

Jag såg killarna i ögonvrån som komma efter mig, och jag började springa snabbare, jag har nog aldrig sprungit så snabbt förut.

Jag var tvungen att göra något. Jag la ner Harry på en gräsplätt och började gå närmre killarna.
-No Vanessa don't. Hörde jag Harry säga, jag visste att det här inte var bra men jag var tvungen.
Jag gick fram till killarna och till min förvåning så stannade dom upp och kollade på mig.
-Do you think this is fair? A girl dumped the 7.th guy of you because she loved Harry, not because Harry loved her. And now you want to KILL Harry because that guy didn't treat her fair. Sa jag och kände en tår rinna ner från min kind.
-Okey, kill him and take me, but that dosen't change anything! Sa jag och killarna kollade med medlidande min på mig.

-We.. Började en kille säga, men killen som hade hålt fast mig kom springandes, avbröt honom, och försökte få tag på mig men jag hoppade undan.
-I heard what you said and that was the most redicilous thing I ever heard! Sa han och hån skrattade åt mig.
-Don't you think boys?
-Ehm... No. Sa en av killarna och han som hålt fast mig såg chockad ut.
-So I need to do this on my own. Mumlade han och kom närmre mig. Han slog till mig på kinden och det gjorde verkligen ont. Han försökte slå mig igen men den här gången tog jag tag i hans hand och tryckte ner hela honom på marken. Han såg livrädd ut.
-If you ever tuch me our Harry again... Sa jag och ställde mig upp, lyfte upp Harry och började gå därifrån. Jag kände deras förvånade blickar efter mig. När det gällde Harrys liv eller död hade jag blivit starkare än någonsin förut.

Jag hade på något sätt fått hem Harry och jag satt nu och tvättade ett av hans sår.
-I'm so sorry. Sa jag tyst och kollade ner.
-No Vanessa! You don't have anything to be sorry for. You saved my life and what you did.. It was amayZayn! Sa han och jag log lite och hörde hur dörren öppnades.
-How do you feel? Sa Anne och satte sig bredvid Harry
-The thing you did for Harry was incredible Vanessa. Sa hon sen, Harry måste ha berättat för henne vad som hänt.
-I just saved my life, the only thing I live for. Sa jag och kollade på Harry som log mot mig.

---

Det blev ett lite längre kapitel idag! Vad tycker ni?
Jag har lite skrivkramp och vet inte riktigt vad som ska hända. Har ni några ideér? Vill ni ha mer drama, romantik eller humor? Kommentera! 5 kommentarer och ni får ett till kapitel imorgon! :D <3

Nästa dag så blev jag väckt av att Anne skrek. Harry hoppade upp ur sängen och sprang ner med mig hack i häl.
-Mom? What happened? Sa Harry och jag såg att Anne stod med en skål i handen och var alldeles blöt.
-Tell me that. Sa hon och jag såg hur Harry flinade. Vi hade tejpat för kranen igår kväll, och Anne hade använt den. Både Harry och jag började skratta, men jag ville inte att Anne skulle tycka illa om mig så jag gick och hämtade en handuk.
-Thanks Vanessa, I have a feeling that this was Harrys idea. Sa hon när jag gav henne handuken och jag såg att Harry nickade.

Harry och jag gick ut på en promenad som slutade vid en liten parkbänk. Vi satte oss ner och Harry kysste mig, sen drog han in mig i en varm kram.
-Have I ever told you how beautiful you are? Frågade han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag log och kysste honom.
-You really have a hard time right now, with your grandpa, Alex and, yeah you know. But still you are so strong and positive. Sa han och hela jag blev varm. Jag kysste honom ännu en gång.
-Harry, i'm just strong and happy because I have you, the best and the most beautiful guy in the universe. Sa jag och Harry kramade mig.

Vi ställde oss upp och fortsatte gå till en gammal skola.
-I don't think this is a good idea. Sa Harry plötsligt och stannade.
-Why? Sa jag och drog honom med mig.
-Can't we go home? Sa han och jag log mot honom.
-Come on! I want to see your old school! Sa jag och vi fortsatte gå.

Jag ställde mig utanför en av byggnaderna och studerade den. Jag hörde ett ljud och vände mig om. Bakom mig stod det några killar i Harrys ålder.
Harry, who are these people? Sa jag och kollade på Harry som höll min hand hårdare.
-We really need to go. Sa han och jag hörde hans panik i rösten. Han började gå och jag följde efter utan att säga ett ord.
-Wait, is it you Harry!? Hörde jag en av killarna skrika. Han ignorerade ropen och fortsatte gå. Jag kände någon som tog tag i min arm och jag var tvungen att stanna för att jag inte kunde fortsätta gå.
-So, is this your girlfriend? Hörde jag någon säga och jag vände mig om. Jag kollade på Harry som såg skräckslagen ut. Vad skulle hända nu?

---

Oh vad händer nu? Inlägget med svar på kommentarerna kommer senare! 5 kommentarer och ni får TVÅ långa kapitel imorgon! :D <3

Några dagar senare:
Harry och jag satt på planet påväg hem till Harrys föräldrar, han hade frågat mig om jag ville följa med dagen innan, och jag svarade såklart ja. Jag ville mer en gärna träffa hans föräldrar, hans syster kunde tyvär inte vara med.

Vi gick av planet och började gå mot bagage banden. Efter att ha stått och väntat i 40 minuter så började vi tröttna på att vänta på bagaget, vi var ensamma vid bandet, Harry hade fått sin väska, men min hade inte kommit. Så vi gick och frågade personalen om vart mitt bagage var.

En timme senare så fick vi beskedet att dom glömt min väska vid flygplatsen i London. Hur lyckas man? Dom skulle skika den med nästa flyg, som gick om 3 dagar. Varför händer sånt här alltid mig?

Harrys föräldrar kom och hämtade oss och vi körde hem. Jag blev presenterad för Harrys föräldrar i bilen och dom var verkligen jätte snälla och trevliga. Harry hade berättat för sin mamma om mitt bagage och hon sa att jag kunde få låna kläder och annat som jag behövde. Tur att jag hade handbagaget i alla fall! Där i hade jag en mascara, min mobil, min ipod, en kofta, några tidningar och ett läppglans.

Vi skulle vara hos Harrys föräldrar i en vecka, jag skulle sakna killarna något enormt, men det skulle vara skönt att kunna vara ensam med Harry utan dom för en gångs skull.

Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil ringde, på skärmen så stod det:
The king!
Jag skrattade och svarade.
-Hello! Sa jag och hörde en röst som svarade
-Hiiiii! Det var Louis.
-What are you doing and what are you gonna do? Frågade han direkt efter.
-I'm sitting in Harrys room and waiting on Harry, he's on the toilet! And what i'm gonna do, change your name on my phone! Sa jag och båda brast ut i skratt.
-So, why are you not with Harry on the toilet? Sa han och skrattade, jag kände hur jag rodnade.
-Ehm... I don't know... Sa jag och det blev tyst.
-I'm gonna talk to him about that! Sa Louis och vi började skratta ännu mer. Louis och jag pratade en stund, men tillslut kom Harry och vi la på.
-Who did you talk to? Sa Harry. Jag kollade upp på honom och såg att han bara hade en handduk på sig. Jag log och sa
-Boobear! Harry flinade och gick ut ur rummet

Annie ropade att maten var klar och Harry sprang iväg som en stucken gris. Jag log för mig själv och gick ner. Maten var jätte god! Det blev potatisgrattäng med oxfilé som Harrys mamma själv hade gjort.
-It tastes fantastic! Sa jag och Harrys mamma log stort.
-Thanks love! Sa hon och jag log tillbaka.

Vi gick upp på Harrys rum och Harry tog upp ett litet, rött paket. Han gav det till mig och kysste mig på kinden. Jag öppnade försiktigt paketet och där i låg en nyckel-berlock.
-Harry, why did you gave me this? Sa jag och kollade in i hans ögon.
-Your other berlock looked so lonley, so I wanted to give him a friend! Sa jag och båda flinade och jag små skrattade lite. Jag mötte honom i en varm kram.
-It's the key to my heart. Viskade han i mitt öra.

---

Sämst uppdatering jag vet! Men jag har redan förklarat varför, så jag tror inte att jag behöver säga det igen.
Vad hände med kommentarerna? :O
Jag brukar inte svara på så många kommentarer, så jag bestämmde mig för att svara på alla kommentarer ni kommenterar på det här inlägget! Oavsätt om ni bara skriver "mer". :D <3

3 dagar senare:
Vanessas perspektiv:
Killarna hade verkligen varit till stor hjälp när det gällde morfars död, men den som hade varit till störst hjälp var mormor. Även fast hon själv var ledsen så hade hon funnits där för mig, vilken tid det än var.

2 dagar senare:
-Hi baibe, how do you feel. Sa Harry, satte sig bredvid mig och flätade ihop våra händer.
-A little better sa jag och tvingade fram ett leende, jag kunde inte vara ledsen för alltid. Harry pussade mig i pannan och kramade om mig. Jag kände en tår som föll ner från min kind. Sen kände jag en tår på min hand, men den kom inte från mig. Jag kollade upp och såg att Harry grät.
-Harry what is it? Sa jag och kollade oroligt på honom.´
-It's just, that i hate to see you sad. Svarade han.
-Aww! Sa jag och vi möttes i en kyss. Den där stöten som jag alltid fick när jag och Harry kysstes gick igenom mig igen. Jag blev glad så fort jag var med Harry, jag skulle klara av det här!

Harry och jag bestämde oss för att åka och äta ute. Vi hoppade in i bilen och körde till Nandos. Vi beställde vår mat och sen loggade jag in på twitter. Jag hade knappt kollat mina mentions sedan jag kom till London. Jag kollade på en bild på mig och Harry, vi kysstes. När jag kollade på bilden blev hela jag varm, tills jag såg kommentarerna.
-Shes ugly and fat...
-They are beautiful together! :D <3
-Leave Harry alone your fucking stupid slut!
-FAAAAAT!!!!!
Jag la ner mobilen och kollade ner i marken.
-What is it? Sa Harry och kollade oroligt på mig. Tårarna brände innanför ögonlocken, vad hade jag gjort för fel? Är jag verkligen så tjock.
Harry tog upp min mobil och kollade på kommentarerna.
-Vanessa, don't listen to them! You are not fat and you are the most beautiful girl in the world! Sa han och kysste mig.

---

Förlåt för att det blev så kort men jag kände att jag behövde skriva lite! Det var någon som önskade att det skulle bli mer med Harry och Vanessa, och jag lovar att det nu kommer bli det!

Som sagt så kommer det inte bli så bra uppdatering nu och ett litet tag fram. (läs tidigare inlägg "viktigt")
Men jag hoppas att ni kan förlåta mig för det! Om ni är duktiga på att kommentera så får ni ett till kapitel redan imorgon! :D <3

Hej alla underbara läsare! Jag vill bara berätta att det kommer vara väldigt dålig uppdatering dom här två, tre veckorna som kommer. Jag har mycket i skolan eftersom allt ska avslutas vilket innebär prov och ta hem om man inte är klar med något. Sen är jag på dansgenomdrag, staging och massa sånt till våran "show" vi ska ha. Och min brorsa tar studenten! Och sen så har jag ju faktiskt ett liv vilket innebär att jag umgås med kompisar och hittar på saker precis som ni! Jag ursäktar och jag är ledsen för att det kommer bli så. Jag kommer försöka att lägga upp ett kapitel per dag men det kommer inte alltid gå, som dom här dagarna. Tack alla fina läsare som stannar kvar, har tålamod och kanske till och med förstår! Tack och kram// Bella :-D<3

Mormor gav oss en beskrivning till sjukhuset och Louis började köra.
-Louis, what do you think are gonna happen now? Sa jag och kollade ner i marken.
-I don't know, but everything are gonna be okey, sa han och kollade på mig.
Jag satte på mig halsbandet jag fått av Frida, jag behövde tur mer än någonsin just nu.

När vi kom av så sprang jag in till sjukhuset. Vägarna var vita och alla stolar var också vita. Det kändes lite obehagligt men jag fortsatte springa fram till receptionen.
-Vanessa Miller. Sa jag och hon stod i receptionen gav mig en beskrivning till ett rum. Jag sprang dit och utanför satt mormor på en stol och grät.
-Mormor?! Vad har hänt!? Skrek jag och hon kollade upp. Louis kom springande efter mig och satte sin hand på min axel. Mormor svarade inte utan pekade bara på en stol som stod bredvid henne. Jag satte mig ner och väntade och väntade i något som kändes som evigheter.

-Come with me. Sa en sköterska till mig och jag följde efter henne in i ett rum. Det var ganska stort och det var ett draperi mitt i rummet runt något som såg ut som en säng.
-Sit down. Sa hon med mild röst och kollade på en stol som stod vid ett hörn. Jag satte mig ner och sköterskan gick fram och pratade med en doktor. Jag hörde inte vad dom sa även fast jag försökte.

Sköterskan gick fram till draperiet och öppnade upp det lite så att man kunde se in från hennes håll, men inte från mitt. Hon gick fram till mig och sa att jag skulle komma. Hon tog mig till draperiet och jag kunde se vad som låg där i.... Morfar.....
-What? What? Var det ändå jag fick ur mig.
-He died for some hours ago, the cancer took over. Sa sköterskan. När hon sa dom orden stack det till inom mig. Jag kände tårarna bränna innanför ögonlocken.
-How do you feel? Frågade sköterskan mig. Jag kunde inte svara, jag kunde inte prata, jag kunde inte röra mig. Jag bara stod där och stirrade på morfar.

Efter några sekunder så var det som om det gick en stöt igenom mig. Jag kunde inte styra mig själv, jag började springa och gråta. Ut ur rummet, förbi Louis och mamma, ut ur sjukhuset och ut på vägen. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med. Men helt plötsligt stannade jag och föll ihop på marken och började gråta mer än jag någonsin gjort tidigare.
-Vanessa! Hörde jag någon skrika.
-Vanessa! Jag kände någonting på min rygg och kollade upp. Där satt Louis.

Louis perspektiv:

Vanessa had been so sad the last days cause her grandpa should die, and now he died. I drived Vanessa home and she cried the hole way. I decided to call Harry, he needed to now about her grandpa.
-Hello Boo Bear! Harry said and i smiled.
-Hi, Harry i think you need to come home. I said.
-Why? Harry asked.
-Vanessa is very sad, her grandpa died today. I said and i heard that Harry got very upset.
-I'm coming! He said.

---

Oj oj oj vad händer nu? Hur ska det här gå? 5 kommentarer och det kommer ett till kapitel imorgon! :D <3

Hej hej! Jag ville bara berätta att det blev lite otydligt i förra inlägget vilket mina fina läsare märkte. Det är inget stort eller viktigt men Vanessa har i alla fall lämnat sin mobil i bilen och har inte med sig den när hon badar. Haha lite skummt kanske men men! Tack ändå för era fina kommentarer och ha en bra kväll! :-D:-P;-)<3

Louis och jag satt och pratade ett litet tag och han tog upp idén om att vi borde åka iväg och göra någonting kul. Jag ville först inte men han intygade mig. Morfar och mormor sa hejdå till oss, och jag såg att morfar var väldigt blek och såg sjuk ut.
-Morfar ska du inte åka in? Sa jag och kollade oroligt på honom.
-Nej gumman det är lugnt. Sa han och tryckte fram ett litet leende. Min morfar var inte den som åkte in till sjukhuset i första taget. Det skulle behövas att någon nästan dör innan han åker in.

Jag satte mig i Louis bil och vi körde iväg. Vi åkte förbi en park som jag kände igen. Vi åkte förbi parken och fram till ett café, cafét jag träffade killarna på för första gången. Jag kollade på Louis som satt och flinade. Jag började fnissa lite och sen gick vi ur bilen. Louis och jag hade det jätte kul, vi gick först in på cafét och köpte jätte mycket grejer.
-What are you gonna have all that food to? To Nialler? Sa jag och började skratta.
-No, to this! Sa Louis och tog fram en cupcake och tryckte upp den i mitt ansikte.
-What are you doing! Sa jag och tog upp en kladdkaksbit och tryckte den i hans ansikte.

Så höll vi på i några minuter, och allt slutade med att hela cafét var fullt med kladd och bakelser överallt. Gästerna på cafét hade gått och hon som jobbade på cafét var ju ett fan, så hon filmade allting och sa inte någonting. Hon tycket väll att det här bara var kul.

Det var nog första gången på några dagar som jag faktiskt inte tänkte på morfar, Louis gjorde mig så lycklig! Efter vårat lilla matkrig så åkte Louis till hamnen, han drog med mig ut på bryggan och kramade om mig. Jag skrattade lite och kramade honom tillbaka. Efter några sekunders kramande så kände jag hur Louis lyfte upp mig. Jag kollade ner och såg bara vatten under mig.
-No Louis, you don't dare to.. Jag han inte avsluta meningen innan han släppte mig. Jag landade i det iskalla vattnet och tog mig upp till ytan.
-AHHH!!!!! LOUIS!!! Skrek jag samtidigt som jag skvätte vatten på honom.
-To late! Sa han och vek sig av skratt. Jag klättrade upp på bryggan helt dyngsur, jag började gå mot Louis samtidigt som jag sa:
-Come here Louis! I want a hug!
-No no Vanessa please! Skrek han och började backa. Jag gick lite snabbare och han backade ännu mer. Helt plötsligt så hördes det ett plums och det var Louis som hade ramlat i vattnet. Jag skrattade lite och hoppade sedan själv i vattnet.

När vi kom upp så frös båda väldigt mycket och det droppade om oss.
-And now? Sa ja och vi började skratta. Louis och jag gick till hans bil och torkade ett tag. Sen började han köra hem till mig.
-You need new clothes! Sa han och log.

När vi kom fram till mig så knackade jag på dörren, men ingen öppnade. Jag knackade lite hårdare men tillslut så gav jag upp. Jag tog upp min vita Iphone 4s som jag fått av mormor och morfar när jag var ledsen, och knappade in mormors nummer.
-Hallå? Hörde jag en stressad röst svara.
-Hej mormor! Det är Vanessa, varför öppnar ni inte dörren? Sa jag.
-Jo Vanessa, det har hänt en liten sak.... Kan du komma till sjukhuset?

---

Oj, vad tror ni kommer hända nu? Det är lite segt med kommentarerna! Vart tog dom vägen? :O Nej men det är era kommentarer och er läsare som får mig att fortsätta skriva! Så om ni kommenterar bra och mycket så kommer det fler inlägg! Och förresten, så älskar jag långa kommentarer! Så ta en minut och skriv något mer än typ "mer". :P :D <3

 

Jag kunde inte fatta det. Min morfar hade cancer.
-Hur länge har han kvar att, att leva. Sa jag utan att ens vilja säga det.
-Någon vecka. Sa mormor och kramade mig.
-Nej, nej, nej! Varför är du här morfar!? Du måste ju ligga på sjukhus! Skrek jag, ställde mig upp och började gråta. Jag började gå runt i en cirkel. Jag visste själv inte vad jag gjorde. Jag kunnde inte kontrollera mig själv. Jag började gråta ännu mer. Jag tog tag i en stol och välte den.
-Vanessa ta det lugnt. Sa mormor och började själv gråta.´

Det hade nu gått 3 dagar sedan jag hade fått reda på att morfar skulle dö. Och jag hade inte lämnat rummet någon gång. Killarna var ute på en mini turné, så dom hade inte kunnat hälsa på mig. Jag hade bara haft min gitarr som jag suttit och spelat på timme ut och timme in. Snart kunde jag hela Upp All Night albumets låtar.

 Jag fattade inte att min morfar skulle dö. En av personerna jag älskade mest i hela världen skulle dö. Försvinna! Jag kände tårarna bränna i ögonen, men jag lyckades ändå inte gråta. Jag hade väll gråtit för mycket antar jag? Om man nu kan göra det?
-Vanessa? Hörde jag mormor ropa. Jag reste mig upp ur sängen och öppnade dörren till mitt rum.
-Vad är det? Sa jag med hes röst. Jag hade skrikit så mycket när jag var ledsen så att jag blev hes.
-Du har besök! Svarade hon.
-Va? Sa jag men upptäckte att rösten nästan var helt borta. Jag sprang in på badrummet och kammade igenom håret, sen sprang jag in i Walk In Clothesen och satte på mig ett par jeans och en vit t-shirt. Sen sprang jag ner, i dörren så stod Louis.
-Louis, what, what are you doing here? Sa jag och försökte att inte låta så hes.
Han kollade på mig och sa:
-I heard what had happened, and i wanted to help you and be here four you. So i booked a flight and flied home, just for today. Harry could not come with, cause without him on the concerts it should'nt be so much song. Sa han och kollade på mig.

---

AHHH!!! Herregud vad har hänt med mig?

Nejmen allvarligt dalat, jag har inte uppdaterat på typ år.
Anledningarna dom första dagarna var för samma anledning som alla andra novellbloggar om 1D i Stockholm, killarna var här! Och jag lyckades se dom 4 gånger, Zayn 5. Haha ja jag har sett dom! :D Så jag spenderade hela dagarna där när jag inte var i skolan.
Sen dagen efter dom åkt hem åkte jag till landet och stannade där i några dagar, och det fins inget internet där så jag kunnde inte uppdatera. Men nu är jag tillbaka! Ja jag kanske förlorade några läsare, men det kan jag inte haka upp mig på! Sorry sorry sorry! Kan inte säga så mycket mer! Jag lovar bättre uppdatering i framtiden!

Jag hade förklarat för alla vad som hade hänt och berättat att jag mådde bra. Alex hade delvis slagit mig blodig och försökt göra lite andra saker, men jag klarade mig. Harry ville ringa polisen men jag sa att det var okej. Han skulle nog inte röra mig igen. Hoppas jag.

Vi stod nu på flygplatsen påväg tillbaka till England. Jag började gråta och såg att Frida också började göra det.
-Hur ska jag klara mig utan dig Vanessa? Sa hon och båda började skratta lite
-Vi träffas ju på påsklovet! Sa jag och log.

När jag hade sakt hejdå till Frida så gick vi på planet. Vi kollade vart vi skulle sitta och letade rätt på platserna. När jag såg min plats så blev jag ganska chokad.
-Fanny!? Sa jag förvånat. Hon skulle sitta på platsen bredvid mig.
-Hej Vanessa! Vad kul att träffa dig igen! Sa hon och log mot mig. Louis kom fram till oss och kollade på Fanny.
-Hello, i'm Louis! Sa han och kramade Fanny. Sen gick han och satte sig vid sin plats.
-Så vart ska du då? Frågade jag henne.
-Jag ska hem. Sa hon och skrattade lite.
-Hem? Bor du i England? Sa jag och log.
-Japp! Det har jag gjort hela tiden! Sa hon och skrattade lite. Louis vände sig om och kollade på oss.
-So, what are you girls talking about? Frågade han.
-Not so much! Sa jag och såg att Louis kollade med en speciell blick på Fanny. Vad ska det betyda?

Planet landade och vi åkte hem. När jag kom in i huset så fick jag två bamsekramar av mormor och morfar.
-Så gumman, ska vi sätta oss ner och prata lite. Vi har bakat och vi har en överraskning till dig! Sa hon och ledde mig ut till vardagsrummet. På bordet så var det fullt med bakelser och godis.
-Men mormor! Varför har ni gjort allt det här? Frågade jag och sprack upp i ett leende.
-Vi ville bara göra dig glad sa hon och log mot mig. Jag tog en bakelse, och mormor tog fram ett litet kuvert. Jag öppnade det och där i låg det 3 biljettr till Berlin i 4 dagar.
-Men gud! Tack så mycket! Men varför ger ni mig dom här? Ni hade inte behövt! Sa jag och kramade mormor och morfar.
-Det var så lite gumman! Vi ville bara ge dig en liten upplevelse! Dom andra biljetterna är till Frida och Harry! Sa hon och kramade om mig.
-Gumman sätt dig ner. Sa morfar sen och kollade allvarligt på mig.
-Vad är det? Sa jag och blev lite orolig.
-Jo det är så, att din morfar plötsligt svimmade häromdan... Började mormor men jag avbröt henne
-VA!? Varför det? Morfar hur mår du? Sa jag chockat.
-Låt mig berätta klart. Sa mormor och fortsatte.
-Och då så ringde vi sjukhuset och morfar fick åka dit direkt. Och då fick vi reda på att morfar har en väldigt allvarlig, allvarlig cancer. Sa hon och alla blev tysta.

---

Nej vad händer här!?
Haha jag vet att många märkte att jag hade skrivit kap.29 på kap.28, men har ändrat det nu!
7 kommentarer och det kommer ett till kapitel imorgon! :D <3

När vi satt i bilen på väg hem så upptäckte jag att jag hade glömt min mobil i mitt gamla hus. Hur lyckas man? Jag bad killarna köra förbi mitt gamla hus och dom lydde mig.

Jag gick av bilen och sprang fram till dörren, jag öppnade den och sprang in. Jag kollade runt i huset efter min mobil men kunde inte hitta den någonstans. Plötsligt så hörde jag en röst bakom mig som sa
-är det den här du letar efter? Jag hoppade till lite och vände mig och såg Alex stå med min mobil.
-Ehh, aa. Men vad gör du här? Frågade jag honom.
-Jag såg på twitter att ni skulle hit, så jag tog mig friheten och åkte hit. Svarade han
-Men det skrev jag ju för länge sen. Sa jag.
-Jaha, men jag såg det inte förns för några minuter sen. Sa han och himlade med ögonen.
-Men hur kom du in hit? Och varför åkte du ens hit? Frågade jag.
-Du lät dörren stå öppen, och jag vill ha min hämd! Svarade han snabbt. Typiskt mig att glömma att stänga dörren! Men vad ville han ha hämnd för? Då slog det mig! För det som hände på cafét häromdan! Jag såg Alex börja gå mot mig.
-Men Alex gå ut härifrån! Vad håller du på med? Sa jag lite panikslaget.

Han tog tag i mina händer och drog mig längre i i huset, bort från alla fönster och dörrar, in i köket.
-Släpp! Skrek jag och försökte ta mig loss, men jag lyckades inte. Alex drog mig ner på golvet och kysste mig.
-Sluta! Skrek jag och drog undan huvudet.
-Så det är så du vill ha det? Sa han och tog upp något i fickan. Det var silvertejp. Han tog en bit och satte den för min mun. Och sen örfilade han mig, jag försökte skrika. Men lyckades inte.

Harrys perspektiv:
Vanessa had been gone for a while now. Had something happened to her?
-I go and look after Vanessa. I said and everybody said yes. I walked in to the house and herd a voice that said something on swedish that i didn't understand. But it was not Vanessa, it sounded like Alexs voice. No not Alex!
-Vanessa! Where are you?! I screamed and i walked in to the kitchen. On the floor Vanessa sat with blood in her face and in her knees Alex sat and kisssed her like everywere.
-What the fuck are you doing! I screamed and pushed Alex of Vanessa.
-If you not leave now i call the police! I screamed and saw that he started to run. I took of the silver tape of Vanessas mouth, looked her in the eyes and said
-Is everything okay?
-Yeah...im just... a bit... Scared... She said and looked down in the floor.

---

Förlåt för att det inte kom upp något kapitel igår, men först var jag i skolan, sen dans och sen shopping! Men nu är jag tillbaka! 6 kommentarer och det kommer ett nytt kapitel imorgon!
:D <3

 

Killarna inspekterade huset medans Frida och jag stod och pratade. Frida berättade att hon hade kommit in på det gymnasium hon hade sökt till och att hon tänkte färga håret brunt! (hon har jätte ljust hår just nu)

När vi var klara bestämde vi oss för att visa killarna runt i Stockholm, vi började inne i stan vid gallerian så att vi kunde shoppa! Det första Frida och jag gjorde var att springa in på Hollister. Jag började med att köpa hur mycket kläder som helst till mig själv, och sen ville jag köpa lite kläder till killarna. Först så letade jag kläder till Harry, och medans jag kollade runt, så hittade jag en jätte rolig tröja som det stod:
If you're hot i'm single på.
Jag ville inte ge den till Harry, eftersom han är min, så istället köpte jag den till Louis i smyg, han skulle få den någon gång.

När vi hade handlat klart på Hollister, och jag och Frida hade fått killarna att köpa massa kläder, så satte killarna sig ner och tog en ”shopping paus” medans Frida och jag sprang runt i alla butiker och köpte lite allt möjligt.

När vi var klara i Gallerian så åkte vi till Kaknästornet. Killarna tävlade mot Frida och mig om vem som kom först upp. Frida och jag tog trapporna upp och killarna hissen. Vi klickade på ”stanna knappen” på varje våning så att vi skulle få lite försprång. När vi kom upp så var vi helt slut, men vi såg inte killarna någonstans.
-Haha vi vann! Sa Frida till mig och vi gjorde highfive.
-AHHHHH!!!!!!!! Hörde jag någon skrika och jag blev påhoppad, jag skrek till och kollade sen bakom mig. Där stod killarna, dom hade kommit före oss och gömt sig.
-Hahahahah! You two should have seen your faces! Sa Louis och alla killarna började garva mer än dom redan gjorde. Då gick jag fram till Louis och brottade ner honom.

Det slutade med att alla låg på golvet och as garvade. Jag hade brottat ner Louis, så hade Harry kommit för att hjälpa Louis, och han hade brottat ner mig på Louis. Då kom Frida för att hjälpa mig, men påvägen så tog Liam, Zayn och Niall tag i henne så att hon inte skulle kunna komma fram, och då började dom brottas, jag tog mig upp och försökte hjälpa henne, men då så hoppade Harry och Louis på mig så att alla låg och brottades. Haha vakterna vart helt galna på oss!

---

Här kom ett till kapitel! Vad tycker ni? 6 kommentarer och det kommer ett till kapitel ikväll!
Ni är bäst! Jag älskar mina läsare! :D <3