I can't love you more than this! Kap.37

Jag tänkte på låten som hade spelats i mitt huvud medans jag typ ”räddade” Harry. Jag hade själv kommit på den, och den förklarade verkligen hur jag kände när jag stod där i mitten av alla killarna och Harry var halvdöd. Jag hämtade ett papper och skrev ner den.

We can make the change, its our generation!
Nothing's in our way, its our generation!
You gotta start with you, and nobody else,
You gotta raise your voice, say what you feel,
time is in our hands, its our generation!

Jag tog på mig en stickad blå tröja med långa svarta jeans. Det var väldigt kalt ute idag och det regnade, så jag ville ha på mig varma kläder.

Det var nu bara två dagar kvar hos Harrys föräldrar och det märktes att Harrys föräldrar hade tyckt det var kul att ha mig här. Det hoppades jag i alla fall.

Jag gick ned för trappan och där satt Harry och Anne.
-Hi sweetie! You sleept long today! Sa Harry, sken upp i ett leende och gav mig en kram. Jag kollade på klockan och såg att den var tjugo över 12.
-Yeah, this weather makes me tired. Svarade jag honom.
-Where is your dad?
-He has fever and need to sleep. Svarade Anne på min fråga.
-How does he feel?
-His fine! Just a little bit hot as you! Svarade Harry och blinkade med ena ögat. Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet och Anne började skratta.

Harry och jag gick upp på hans rum och bestämde oss för att ha filmdag med tanke på vädret. Harry plockade fram massa filmer och vi började kolla på den första, Gone With the Wind.

När första filmen, som var en kärleksfilm var klar, ville Harry kolla på något lite ”fräckare”, en skräckfilm. Han tog fram någon konstig som jag aldrig sätt förut. Han satte på den och jag kröp närmre honom.

Jag väcktes av att Harry smekte mig på kinden. Hur hade jag lyckats somna mitt under en skräckfilm?
-How long have i sleept? Sa jag och log mot Harry.
-I have looked on nearly 3 movies since you fall asleep. Sa han och började skratta.
-Harry i'm so sorry! How much is the clock?
-It's okey babe! 19:16. Båda två började små fnittra. Hur kunde jag sova så mycket?

Harry och jag gick ned till köket och erbjöd oss att göra middag. Harry tog fram sallad, började skära, och jag tog fram köttet och började steka det. Vi tänkte göra tacos!

Fråga mig inte hur vi lyckas, men det slutar i alla fall med att köttet är helt sönderbränt, Halva salladen ligger på golvet, och resten i Harrys tröja. Och taco skalen... Molly.... Gjorde det man gör i kattlådan på dom, eftersom vi råkade tappa dom på golvet och inte orkade ta upp dom.


Är det bara jag eller säger jag alltid förlåt för min dåliga uppdatering? :P
Nej men den här gpngen har jag en ursäkt, min brorsa och min andra brorsas flickvän har tagit studenten! Så jag har varit borta hela dagarna! Det tog extra tid eftersom min brorsa bodde/bor nästan 2 timmar ifrån vårat hus! :P

Förlåt för det tråkiga kapitlet, men ibland blir dom lite tråkigare så att det kan komma roliga kapitel!
Allt i det här kapitlet kommer leda fram till något hemligt i nästa kapitel!
4 kommentarer för nästa kapitel! :D <3

Kommentarer
Postat av: matti

kul med typ matkrig

2012-06-10 @ 18:01:59
Postat av: Anonym

grymt bra mer

2012-06-10 @ 18:02:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0