onedirectioninfectionnovell

Allting slutade i med att vi fick städa hela köket och ringa och beställa pizza.

När klockan var 1 så bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Harry somnade direkt, men jag låg bara där och försökte somna, men lyckades inte. Med tanke på hur mycket jag sovit under dagen så var det inte så konstigt.

Ungefär klockan 3 så hade jag fortfarande inte somnat. Jag hade börjat höra massa ljud från köket, och jag bestämde mig för att kolla vad det var som lät. Jag gick sakta ner för trappan och in i köket. Jag såg Harrys pappa långsamt gå runt i köket och det såg ut som om han letade efter något.
-Hello. Sa jag och han hoppade till lite.
-Ohh hi Vanessa. You scared me. Sa han och jag log mot honom. Jag tände lampan och såg på Harrys pappa att han mådde väldigt dåligt.

-Do you need something? Frågade jag.
-I don't feel so good. Sa han och jag gick med snabba steg mot honom eftersom jag såg att han höll på att ramla ihop. Jag tog tag i honom och lät honom stödja mig mot mig.

Can you drive me to the hospital? Sa han och jag kände att mitt hjärta hoppade över ett slag, han mådde verkligen dåligt.
-Should I call the ambulance? Frågade jag.
-No thanks, just drive med to the hospital love. Sa han. Jag satte honom ner på en stol och letade upp bilnycklarna och skrev en lapp till Harry och Anne. Jag ville inte väcka dom. Sen gick vi långsamt ut till bilen och jag började köra.

---

Förlåt för det korta kapitlet men det är bättre än inget! Eller hur?
Jag känner att jag har tappat många läsare under min dåliga uppdatering, men det ska vi ändra på! Kommentera duktigt och ni kanske får ett kapitel imorgon. Det är inte säkert för jag ska vara borta i princip hela dagen, men jag kan försöka trycka in ett litet kapitel!
Sprid bloggen och kommentera! :D <3

Jag tänkte på låten som hade spelats i mitt huvud medans jag typ ”räddade” Harry. Jag hade själv kommit på den, och den förklarade verkligen hur jag kände när jag stod där i mitten av alla killarna och Harry var halvdöd. Jag hämtade ett papper och skrev ner den.

We can make the change, its our generation!
Nothing's in our way, its our generation!
You gotta start with you, and nobody else,
You gotta raise your voice, say what you feel,
time is in our hands, its our generation!

Jag tog på mig en stickad blå tröja med långa svarta jeans. Det var väldigt kalt ute idag och det regnade, så jag ville ha på mig varma kläder.

Det var nu bara två dagar kvar hos Harrys föräldrar och det märktes att Harrys föräldrar hade tyckt det var kul att ha mig här. Det hoppades jag i alla fall.

Jag gick ned för trappan och där satt Harry och Anne.
-Hi sweetie! You sleept long today! Sa Harry, sken upp i ett leende och gav mig en kram. Jag kollade på klockan och såg att den var tjugo över 12.
-Yeah, this weather makes me tired. Svarade jag honom.
-Where is your dad?
-He has fever and need to sleep. Svarade Anne på min fråga.
-How does he feel?
-His fine! Just a little bit hot as you! Svarade Harry och blinkade med ena ögat. Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet och Anne började skratta.

Harry och jag gick upp på hans rum och bestämde oss för att ha filmdag med tanke på vädret. Harry plockade fram massa filmer och vi började kolla på den första, Gone With the Wind.

När första filmen, som var en kärleksfilm var klar, ville Harry kolla på något lite ”fräckare”, en skräckfilm. Han tog fram någon konstig som jag aldrig sätt förut. Han satte på den och jag kröp närmre honom.

Jag väcktes av att Harry smekte mig på kinden. Hur hade jag lyckats somna mitt under en skräckfilm?
-How long have i sleept? Sa jag och log mot Harry.
-I have looked on nearly 3 movies since you fall asleep. Sa han och började skratta.
-Harry i'm so sorry! How much is the clock?
-It's okey babe! 19:16. Båda två började små fnittra. Hur kunde jag sova så mycket?

Harry och jag gick ned till köket och erbjöd oss att göra middag. Harry tog fram sallad, började skära, och jag tog fram köttet och började steka det. Vi tänkte göra tacos!

Fråga mig inte hur vi lyckas, men det slutar i alla fall med att köttet är helt sönderbränt, Halva salladen ligger på golvet, och resten i Harrys tröja. Och taco skalen... Molly.... Gjorde det man gör i kattlådan på dom, eftersom vi råkade tappa dom på golvet och inte orkade ta upp dom.

---

Är det bara jag eller säger jag alltid förlåt för min dåliga uppdatering? :P
Nej men den här gpngen har jag en ursäkt, min brorsa och min andra brorsas flickvän har tagit studenten! Så jag har varit borta hela dagarna! Det tog extra tid eftersom min brorsa bodde/bor nästan 2 timmar ifrån vårat hus! :P

Förlåt för det tråkiga kapitlet, men ibland blir dom lite tråkigare så att det kan komma roliga kapitel!
Allt i det här kapitlet kommer leda fram till något hemligt i nästa kapitel!
4 kommentarer för nästa kapitel! :D <3

En av killarna drog iväg mig och jag hörde hur Harry skrek och försökte ta sig loss från dom 3 av alla killarna som tagit tag i honom. Killen som höll i mig drog mig bakom ett hörn och jag hörde fler skrik.
-It's over for him now. Sa killen som höll i mig.
-What the hell has he done to you!? Skrek jag och kände ilskan i mig stiga.
-My ex girlfriend dumped me for him... But he didn't even like her. Svarade han mig. Hur fan kunde man bli arg på någon för något sånt!?
-So now i'm taking his girlfriend and his life. Like he did to me.. He took my life away from me when he took my girlfriend.

Jag hörde ännu fler skrik. Jag var inte rädd längre, jag var arg och hade aldrig känt mig så här stark. Harry var mitt allt och mitt liv. Jag var tvungen att gör något.


Lyssna samtidigt som du läser MIN historia! :P :D

Jag tog tag i killens armar och på något sätt så lyckades jag trycka bort dom. Han såg förvånad ut och försökte ta tag i mig igen, men jag sparkade honom på, ja ni vet vilket ställe, inte så jätte hårt, men tillräckligt hårt för att få försprång. Jag sprang runt hörnet och såg Harry på marken med 6 killar runt sig.

Jag sprang snabbare och sprang rakt in i gruppen så att alla tog några steg bak.
-WHAT THE FUCK ARE YOU DOING!!? Skrek jag och lyfte upp Harry som var blodig överallt och inte kunde springa så snabbt själv på grund av det. Killarna försökte få tag på mig men jag lyckades hoppa undan. Jag gick iväg med Harry i min famn och var själv väldigt chockad över det som hänt. Och hur kunde jag ens orka att bära Harry?

Jag såg killarna i ögonvrån som komma efter mig, och jag började springa snabbare, jag har nog aldrig sprungit så snabbt förut.

Jag var tvungen att göra något. Jag la ner Harry på en gräsplätt och började gå närmre killarna.
-No Vanessa don't. Hörde jag Harry säga, jag visste att det här inte var bra men jag var tvungen.
Jag gick fram till killarna och till min förvåning så stannade dom upp och kollade på mig.
-Do you think this is fair? A girl dumped the 7.th guy of you because she loved Harry, not because Harry loved her. And now you want to KILL Harry because that guy didn't treat her fair. Sa jag och kände en tår rinna ner från min kind.
-Okey, kill him and take me, but that dosen't change anything! Sa jag och killarna kollade med medlidande min på mig.

-We.. Började en kille säga, men killen som hade hålt fast mig kom springandes, avbröt honom, och försökte få tag på mig men jag hoppade undan.
-I heard what you said and that was the most redicilous thing I ever heard! Sa han och hån skrattade åt mig.
-Don't you think boys?
-Ehm... No. Sa en av killarna och han som hålt fast mig såg chockad ut.
-So I need to do this on my own. Mumlade han och kom närmre mig. Han slog till mig på kinden och det gjorde verkligen ont. Han försökte slå mig igen men den här gången tog jag tag i hans hand och tryckte ner hela honom på marken. Han såg livrädd ut.
-If you ever tuch me our Harry again... Sa jag och ställde mig upp, lyfte upp Harry och började gå därifrån. Jag kände deras förvånade blickar efter mig. När det gällde Harrys liv eller död hade jag blivit starkare än någonsin förut.

Jag hade på något sätt fått hem Harry och jag satt nu och tvättade ett av hans sår.
-I'm so sorry. Sa jag tyst och kollade ner.
-No Vanessa! You don't have anything to be sorry for. You saved my life and what you did.. It was amayZayn! Sa han och jag log lite och hörde hur dörren öppnades.
-How do you feel? Sa Anne och satte sig bredvid Harry
-The thing you did for Harry was incredible Vanessa. Sa hon sen, Harry måste ha berättat för henne vad som hänt.
-I just saved my life, the only thing I live for. Sa jag och kollade på Harry som log mot mig.

---

Det blev ett lite längre kapitel idag! Vad tycker ni?
Jag har lite skrivkramp och vet inte riktigt vad som ska hända. Har ni några ideér? Vill ni ha mer drama, romantik eller humor? Kommentera! 5 kommentarer och ni får ett till kapitel imorgon! :D <3

Nästa dag så blev jag väckt av att Anne skrek. Harry hoppade upp ur sängen och sprang ner med mig hack i häl.
-Mom? What happened? Sa Harry och jag såg att Anne stod med en skål i handen och var alldeles blöt.
-Tell me that. Sa hon och jag såg hur Harry flinade. Vi hade tejpat för kranen igår kväll, och Anne hade använt den. Både Harry och jag började skratta, men jag ville inte att Anne skulle tycka illa om mig så jag gick och hämtade en handuk.
-Thanks Vanessa, I have a feeling that this was Harrys idea. Sa hon när jag gav henne handuken och jag såg att Harry nickade.

Harry och jag gick ut på en promenad som slutade vid en liten parkbänk. Vi satte oss ner och Harry kysste mig, sen drog han in mig i en varm kram.
-Have I ever told you how beautiful you are? Frågade han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag log och kysste honom.
-You really have a hard time right now, with your grandpa, Alex and, yeah you know. But still you are so strong and positive. Sa han och hela jag blev varm. Jag kysste honom ännu en gång.
-Harry, i'm just strong and happy because I have you, the best and the most beautiful guy in the universe. Sa jag och Harry kramade mig.

Vi ställde oss upp och fortsatte gå till en gammal skola.
-I don't think this is a good idea. Sa Harry plötsligt och stannade.
-Why? Sa jag och drog honom med mig.
-Can't we go home? Sa han och jag log mot honom.
-Come on! I want to see your old school! Sa jag och vi fortsatte gå.

Jag ställde mig utanför en av byggnaderna och studerade den. Jag hörde ett ljud och vände mig om. Bakom mig stod det några killar i Harrys ålder.
Harry, who are these people? Sa jag och kollade på Harry som höll min hand hårdare.
-We really need to go. Sa han och jag hörde hans panik i rösten. Han började gå och jag följde efter utan att säga ett ord.
-Wait, is it you Harry!? Hörde jag en av killarna skrika. Han ignorerade ropen och fortsatte gå. Jag kände någon som tog tag i min arm och jag var tvungen att stanna för att jag inte kunde fortsätta gå.
-So, is this your girlfriend? Hörde jag någon säga och jag vände mig om. Jag kollade på Harry som såg skräckslagen ut. Vad skulle hända nu?

---

Oh vad händer nu? Inlägget med svar på kommentarerna kommer senare! 5 kommentarer och ni får TVÅ långa kapitel imorgon! :D <3

Några dagar senare:
Harry och jag satt på planet påväg hem till Harrys föräldrar, han hade frågat mig om jag ville följa med dagen innan, och jag svarade såklart ja. Jag ville mer en gärna träffa hans föräldrar, hans syster kunde tyvär inte vara med.

Vi gick av planet och började gå mot bagage banden. Efter att ha stått och väntat i 40 minuter så började vi tröttna på att vänta på bagaget, vi var ensamma vid bandet, Harry hade fått sin väska, men min hade inte kommit. Så vi gick och frågade personalen om vart mitt bagage var.

En timme senare så fick vi beskedet att dom glömt min väska vid flygplatsen i London. Hur lyckas man? Dom skulle skika den med nästa flyg, som gick om 3 dagar. Varför händer sånt här alltid mig?

Harrys föräldrar kom och hämtade oss och vi körde hem. Jag blev presenterad för Harrys föräldrar i bilen och dom var verkligen jätte snälla och trevliga. Harry hade berättat för sin mamma om mitt bagage och hon sa att jag kunde få låna kläder och annat som jag behövde. Tur att jag hade handbagaget i alla fall! Där i hade jag en mascara, min mobil, min ipod, en kofta, några tidningar och ett läppglans.

Vi skulle vara hos Harrys föräldrar i en vecka, jag skulle sakna killarna något enormt, men det skulle vara skönt att kunna vara ensam med Harry utan dom för en gångs skull.

Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil ringde, på skärmen så stod det:
The king!
Jag skrattade och svarade.
-Hello! Sa jag och hörde en röst som svarade
-Hiiiii! Det var Louis.
-What are you doing and what are you gonna do? Frågade han direkt efter.
-I'm sitting in Harrys room and waiting on Harry, he's on the toilet! And what i'm gonna do, change your name on my phone! Sa jag och båda brast ut i skratt.
-So, why are you not with Harry on the toilet? Sa han och skrattade, jag kände hur jag rodnade.
-Ehm... I don't know... Sa jag och det blev tyst.
-I'm gonna talk to him about that! Sa Louis och vi började skratta ännu mer. Louis och jag pratade en stund, men tillslut kom Harry och vi la på.
-Who did you talk to? Sa Harry. Jag kollade upp på honom och såg att han bara hade en handduk på sig. Jag log och sa
-Boobear! Harry flinade och gick ut ur rummet

Annie ropade att maten var klar och Harry sprang iväg som en stucken gris. Jag log för mig själv och gick ner. Maten var jätte god! Det blev potatisgrattäng med oxfilé som Harrys mamma själv hade gjort.
-It tastes fantastic! Sa jag och Harrys mamma log stort.
-Thanks love! Sa hon och jag log tillbaka.

Vi gick upp på Harrys rum och Harry tog upp ett litet, rött paket. Han gav det till mig och kysste mig på kinden. Jag öppnade försiktigt paketet och där i låg en nyckel-berlock.
-Harry, why did you gave me this? Sa jag och kollade in i hans ögon.
-Your other berlock looked so lonley, so I wanted to give him a friend! Sa jag och båda flinade och jag små skrattade lite. Jag mötte honom i en varm kram.
-It's the key to my heart. Viskade han i mitt öra.

---

Sämst uppdatering jag vet! Men jag har redan förklarat varför, så jag tror inte att jag behöver säga det igen.
Vad hände med kommentarerna? :O
Jag brukar inte svara på så många kommentarer, så jag bestämmde mig för att svara på alla kommentarer ni kommenterar på det här inlägget! Oavsätt om ni bara skriver "mer". :D <3

3 dagar senare:
Vanessas perspektiv:
Killarna hade verkligen varit till stor hjälp när det gällde morfars död, men den som hade varit till störst hjälp var mormor. Även fast hon själv var ledsen så hade hon funnits där för mig, vilken tid det än var.

2 dagar senare:
-Hi baibe, how do you feel. Sa Harry, satte sig bredvid mig och flätade ihop våra händer.
-A little better sa jag och tvingade fram ett leende, jag kunde inte vara ledsen för alltid. Harry pussade mig i pannan och kramade om mig. Jag kände en tår som föll ner från min kind. Sen kände jag en tår på min hand, men den kom inte från mig. Jag kollade upp och såg att Harry grät.
-Harry what is it? Sa jag och kollade oroligt på honom.´
-It's just, that i hate to see you sad. Svarade han.
-Aww! Sa jag och vi möttes i en kyss. Den där stöten som jag alltid fick när jag och Harry kysstes gick igenom mig igen. Jag blev glad så fort jag var med Harry, jag skulle klara av det här!

Harry och jag bestämde oss för att åka och äta ute. Vi hoppade in i bilen och körde till Nandos. Vi beställde vår mat och sen loggade jag in på twitter. Jag hade knappt kollat mina mentions sedan jag kom till London. Jag kollade på en bild på mig och Harry, vi kysstes. När jag kollade på bilden blev hela jag varm, tills jag såg kommentarerna.
-Shes ugly and fat...
-They are beautiful together! :D <3
-Leave Harry alone your fucking stupid slut!
-FAAAAAT!!!!!
Jag la ner mobilen och kollade ner i marken.
-What is it? Sa Harry och kollade oroligt på mig. Tårarna brände innanför ögonlocken, vad hade jag gjort för fel? Är jag verkligen så tjock.
Harry tog upp min mobil och kollade på kommentarerna.
-Vanessa, don't listen to them! You are not fat and you are the most beautiful girl in the world! Sa han och kysste mig.

---

Förlåt för att det blev så kort men jag kände att jag behövde skriva lite! Det var någon som önskade att det skulle bli mer med Harry och Vanessa, och jag lovar att det nu kommer bli det!

Som sagt så kommer det inte bli så bra uppdatering nu och ett litet tag fram. (läs tidigare inlägg "viktigt")
Men jag hoppas att ni kan förlåta mig för det! Om ni är duktiga på att kommentera så får ni ett till kapitel redan imorgon! :D <3

Mormor gav oss en beskrivning till sjukhuset och Louis började köra.
-Louis, what do you think are gonna happen now? Sa jag och kollade ner i marken.
-I don't know, but everything are gonna be okey, sa han och kollade på mig.
Jag satte på mig halsbandet jag fått av Frida, jag behövde tur mer än någonsin just nu.

När vi kom av så sprang jag in till sjukhuset. Vägarna var vita och alla stolar var också vita. Det kändes lite obehagligt men jag fortsatte springa fram till receptionen.
-Vanessa Miller. Sa jag och hon stod i receptionen gav mig en beskrivning till ett rum. Jag sprang dit och utanför satt mormor på en stol och grät.
-Mormor?! Vad har hänt!? Skrek jag och hon kollade upp. Louis kom springande efter mig och satte sin hand på min axel. Mormor svarade inte utan pekade bara på en stol som stod bredvid henne. Jag satte mig ner och väntade och väntade i något som kändes som evigheter.

-Come with me. Sa en sköterska till mig och jag följde efter henne in i ett rum. Det var ganska stort och det var ett draperi mitt i rummet runt något som såg ut som en säng.
-Sit down. Sa hon med mild röst och kollade på en stol som stod vid ett hörn. Jag satte mig ner och sköterskan gick fram och pratade med en doktor. Jag hörde inte vad dom sa även fast jag försökte.

Sköterskan gick fram till draperiet och öppnade upp det lite så att man kunde se in från hennes håll, men inte från mitt. Hon gick fram till mig och sa att jag skulle komma. Hon tog mig till draperiet och jag kunde se vad som låg där i.... Morfar.....
-What? What? Var det ändå jag fick ur mig.
-He died for some hours ago, the cancer took over. Sa sköterskan. När hon sa dom orden stack det till inom mig. Jag kände tårarna bränna innanför ögonlocken.
-How do you feel? Frågade sköterskan mig. Jag kunde inte svara, jag kunde inte prata, jag kunde inte röra mig. Jag bara stod där och stirrade på morfar.

Efter några sekunder så var det som om det gick en stöt igenom mig. Jag kunde inte styra mig själv, jag började springa och gråta. Ut ur rummet, förbi Louis och mamma, ut ur sjukhuset och ut på vägen. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med. Men helt plötsligt stannade jag och föll ihop på marken och började gråta mer än jag någonsin gjort tidigare.
-Vanessa! Hörde jag någon skrika.
-Vanessa! Jag kände någonting på min rygg och kollade upp. Där satt Louis.

Louis perspektiv:

Vanessa had been so sad the last days cause her grandpa should die, and now he died. I drived Vanessa home and she cried the hole way. I decided to call Harry, he needed to now about her grandpa.
-Hello Boo Bear! Harry said and i smiled.
-Hi, Harry i think you need to come home. I said.
-Why? Harry asked.
-Vanessa is very sad, her grandpa died today. I said and i heard that Harry got very upset.
-I'm coming! He said.

---

Oj oj oj vad händer nu? Hur ska det här gå? 5 kommentarer och det kommer ett till kapitel imorgon! :D <3

Louis och jag satt och pratade ett litet tag och han tog upp idén om att vi borde åka iväg och göra någonting kul. Jag ville först inte men han intygade mig. Morfar och mormor sa hejdå till oss, och jag såg att morfar var väldigt blek och såg sjuk ut.
-Morfar ska du inte åka in? Sa jag och kollade oroligt på honom.
-Nej gumman det är lugnt. Sa han och tryckte fram ett litet leende. Min morfar var inte den som åkte in till sjukhuset i första taget. Det skulle behövas att någon nästan dör innan han åker in.

Jag satte mig i Louis bil och vi körde iväg. Vi åkte förbi en park som jag kände igen. Vi åkte förbi parken och fram till ett café, cafét jag träffade killarna på för första gången. Jag kollade på Louis som satt och flinade. Jag började fnissa lite och sen gick vi ur bilen. Louis och jag hade det jätte kul, vi gick först in på cafét och köpte jätte mycket grejer.
-What are you gonna have all that food to? To Nialler? Sa jag och började skratta.
-No, to this! Sa Louis och tog fram en cupcake och tryckte upp den i mitt ansikte.
-What are you doing! Sa jag och tog upp en kladdkaksbit och tryckte den i hans ansikte.

Så höll vi på i några minuter, och allt slutade med att hela cafét var fullt med kladd och bakelser överallt. Gästerna på cafét hade gått och hon som jobbade på cafét var ju ett fan, så hon filmade allting och sa inte någonting. Hon tycket väll att det här bara var kul.

Det var nog första gången på några dagar som jag faktiskt inte tänkte på morfar, Louis gjorde mig så lycklig! Efter vårat lilla matkrig så åkte Louis till hamnen, han drog med mig ut på bryggan och kramade om mig. Jag skrattade lite och kramade honom tillbaka. Efter några sekunders kramande så kände jag hur Louis lyfte upp mig. Jag kollade ner och såg bara vatten under mig.
-No Louis, you don't dare to.. Jag han inte avsluta meningen innan han släppte mig. Jag landade i det iskalla vattnet och tog mig upp till ytan.
-AHHH!!!!! LOUIS!!! Skrek jag samtidigt som jag skvätte vatten på honom.
-To late! Sa han och vek sig av skratt. Jag klättrade upp på bryggan helt dyngsur, jag började gå mot Louis samtidigt som jag sa:
-Come here Louis! I want a hug!
-No no Vanessa please! Skrek han och började backa. Jag gick lite snabbare och han backade ännu mer. Helt plötsligt så hördes det ett plums och det var Louis som hade ramlat i vattnet. Jag skrattade lite och hoppade sedan själv i vattnet.

När vi kom upp så frös båda väldigt mycket och det droppade om oss.
-And now? Sa ja och vi började skratta. Louis och jag gick till hans bil och torkade ett tag. Sen började han köra hem till mig.
-You need new clothes! Sa han och log.

När vi kom fram till mig så knackade jag på dörren, men ingen öppnade. Jag knackade lite hårdare men tillslut så gav jag upp. Jag tog upp min vita Iphone 4s som jag fått av mormor och morfar när jag var ledsen, och knappade in mormors nummer.
-Hallå? Hörde jag en stressad röst svara.
-Hej mormor! Det är Vanessa, varför öppnar ni inte dörren? Sa jag.
-Jo Vanessa, det har hänt en liten sak.... Kan du komma till sjukhuset?

---

Oj, vad tror ni kommer hända nu? Det är lite segt med kommentarerna! Vart tog dom vägen? :O Nej men det är era kommentarer och er läsare som får mig att fortsätta skriva! Så om ni kommenterar bra och mycket så kommer det fler inlägg! Och förresten, så älskar jag långa kommentarer! Så ta en minut och skriv något mer än typ "mer". :P :D <3

 

Jag kunde inte fatta det. Min morfar hade cancer.
-Hur länge har han kvar att, att leva. Sa jag utan att ens vilja säga det.
-Någon vecka. Sa mormor och kramade mig.
-Nej, nej, nej! Varför är du här morfar!? Du måste ju ligga på sjukhus! Skrek jag, ställde mig upp och började gråta. Jag började gå runt i en cirkel. Jag visste själv inte vad jag gjorde. Jag kunnde inte kontrollera mig själv. Jag började gråta ännu mer. Jag tog tag i en stol och välte den.
-Vanessa ta det lugnt. Sa mormor och började själv gråta.´

Det hade nu gått 3 dagar sedan jag hade fått reda på att morfar skulle dö. Och jag hade inte lämnat rummet någon gång. Killarna var ute på en mini turné, så dom hade inte kunnat hälsa på mig. Jag hade bara haft min gitarr som jag suttit och spelat på timme ut och timme in. Snart kunde jag hela Upp All Night albumets låtar.

 Jag fattade inte att min morfar skulle dö. En av personerna jag älskade mest i hela världen skulle dö. Försvinna! Jag kände tårarna bränna i ögonen, men jag lyckades ändå inte gråta. Jag hade väll gråtit för mycket antar jag? Om man nu kan göra det?
-Vanessa? Hörde jag mormor ropa. Jag reste mig upp ur sängen och öppnade dörren till mitt rum.
-Vad är det? Sa jag med hes röst. Jag hade skrikit så mycket när jag var ledsen så att jag blev hes.
-Du har besök! Svarade hon.
-Va? Sa jag men upptäckte att rösten nästan var helt borta. Jag sprang in på badrummet och kammade igenom håret, sen sprang jag in i Walk In Clothesen och satte på mig ett par jeans och en vit t-shirt. Sen sprang jag ner, i dörren så stod Louis.
-Louis, what, what are you doing here? Sa jag och försökte att inte låta så hes.
Han kollade på mig och sa:
-I heard what had happened, and i wanted to help you and be here four you. So i booked a flight and flied home, just for today. Harry could not come with, cause without him on the concerts it should'nt be so much song. Sa han och kollade på mig.

---

AHHH!!! Herregud vad har hänt med mig?

Nejmen allvarligt dalat, jag har inte uppdaterat på typ år.
Anledningarna dom första dagarna var för samma anledning som alla andra novellbloggar om 1D i Stockholm, killarna var här! Och jag lyckades se dom 4 gånger, Zayn 5. Haha ja jag har sett dom! :D Så jag spenderade hela dagarna där när jag inte var i skolan.
Sen dagen efter dom åkt hem åkte jag till landet och stannade där i några dagar, och det fins inget internet där så jag kunnde inte uppdatera. Men nu är jag tillbaka! Ja jag kanske förlorade några läsare, men det kan jag inte haka upp mig på! Sorry sorry sorry! Kan inte säga så mycket mer! Jag lovar bättre uppdatering i framtiden!

Jag hade förklarat för alla vad som hade hänt och berättat att jag mådde bra. Alex hade delvis slagit mig blodig och försökt göra lite andra saker, men jag klarade mig. Harry ville ringa polisen men jag sa att det var okej. Han skulle nog inte röra mig igen. Hoppas jag.

Vi stod nu på flygplatsen påväg tillbaka till England. Jag började gråta och såg att Frida också började göra det.
-Hur ska jag klara mig utan dig Vanessa? Sa hon och båda började skratta lite
-Vi träffas ju på påsklovet! Sa jag och log.

När jag hade sakt hejdå till Frida så gick vi på planet. Vi kollade vart vi skulle sitta och letade rätt på platserna. När jag såg min plats så blev jag ganska chokad.
-Fanny!? Sa jag förvånat. Hon skulle sitta på platsen bredvid mig.
-Hej Vanessa! Vad kul att träffa dig igen! Sa hon och log mot mig. Louis kom fram till oss och kollade på Fanny.
-Hello, i'm Louis! Sa han och kramade Fanny. Sen gick han och satte sig vid sin plats.
-Så vart ska du då? Frågade jag henne.
-Jag ska hem. Sa hon och skrattade lite.
-Hem? Bor du i England? Sa jag och log.
-Japp! Det har jag gjort hela tiden! Sa hon och skrattade lite. Louis vände sig om och kollade på oss.
-So, what are you girls talking about? Frågade han.
-Not so much! Sa jag och såg att Louis kollade med en speciell blick på Fanny. Vad ska det betyda?

Planet landade och vi åkte hem. När jag kom in i huset så fick jag två bamsekramar av mormor och morfar.
-Så gumman, ska vi sätta oss ner och prata lite. Vi har bakat och vi har en överraskning till dig! Sa hon och ledde mig ut till vardagsrummet. På bordet så var det fullt med bakelser och godis.
-Men mormor! Varför har ni gjort allt det här? Frågade jag och sprack upp i ett leende.
-Vi ville bara göra dig glad sa hon och log mot mig. Jag tog en bakelse, och mormor tog fram ett litet kuvert. Jag öppnade det och där i låg det 3 biljettr till Berlin i 4 dagar.
-Men gud! Tack så mycket! Men varför ger ni mig dom här? Ni hade inte behövt! Sa jag och kramade mormor och morfar.
-Det var så lite gumman! Vi ville bara ge dig en liten upplevelse! Dom andra biljetterna är till Frida och Harry! Sa hon och kramade om mig.
-Gumman sätt dig ner. Sa morfar sen och kollade allvarligt på mig.
-Vad är det? Sa jag och blev lite orolig.
-Jo det är så, att din morfar plötsligt svimmade häromdan... Började mormor men jag avbröt henne
-VA!? Varför det? Morfar hur mår du? Sa jag chockat.
-Låt mig berätta klart. Sa mormor och fortsatte.
-Och då så ringde vi sjukhuset och morfar fick åka dit direkt. Och då fick vi reda på att morfar har en väldigt allvarlig, allvarlig cancer. Sa hon och alla blev tysta.

---

Nej vad händer här!?
Haha jag vet att många märkte att jag hade skrivit kap.29 på kap.28, men har ändrat det nu!
7 kommentarer och det kommer ett till kapitel imorgon! :D <3

När vi satt i bilen på väg hem så upptäckte jag att jag hade glömt min mobil i mitt gamla hus. Hur lyckas man? Jag bad killarna köra förbi mitt gamla hus och dom lydde mig.

Jag gick av bilen och sprang fram till dörren, jag öppnade den och sprang in. Jag kollade runt i huset efter min mobil men kunde inte hitta den någonstans. Plötsligt så hörde jag en röst bakom mig som sa
-är det den här du letar efter? Jag hoppade till lite och vände mig och såg Alex stå med min mobil.
-Ehh, aa. Men vad gör du här? Frågade jag honom.
-Jag såg på twitter att ni skulle hit, så jag tog mig friheten och åkte hit. Svarade han
-Men det skrev jag ju för länge sen. Sa jag.
-Jaha, men jag såg det inte förns för några minuter sen. Sa han och himlade med ögonen.
-Men hur kom du in hit? Och varför åkte du ens hit? Frågade jag.
-Du lät dörren stå öppen, och jag vill ha min hämd! Svarade han snabbt. Typiskt mig att glömma att stänga dörren! Men vad ville han ha hämnd för? Då slog det mig! För det som hände på cafét häromdan! Jag såg Alex börja gå mot mig.
-Men Alex gå ut härifrån! Vad håller du på med? Sa jag lite panikslaget.

Han tog tag i mina händer och drog mig längre i i huset, bort från alla fönster och dörrar, in i köket.
-Släpp! Skrek jag och försökte ta mig loss, men jag lyckades inte. Alex drog mig ner på golvet och kysste mig.
-Sluta! Skrek jag och drog undan huvudet.
-Så det är så du vill ha det? Sa han och tog upp något i fickan. Det var silvertejp. Han tog en bit och satte den för min mun. Och sen örfilade han mig, jag försökte skrika. Men lyckades inte.

Harrys perspektiv:
Vanessa had been gone for a while now. Had something happened to her?
-I go and look after Vanessa. I said and everybody said yes. I walked in to the house and herd a voice that said something on swedish that i didn't understand. But it was not Vanessa, it sounded like Alexs voice. No not Alex!
-Vanessa! Where are you?! I screamed and i walked in to the kitchen. On the floor Vanessa sat with blood in her face and in her knees Alex sat and kisssed her like everywere.
-What the fuck are you doing! I screamed and pushed Alex of Vanessa.
-If you not leave now i call the police! I screamed and saw that he started to run. I took of the silver tape of Vanessas mouth, looked her in the eyes and said
-Is everything okay?
-Yeah...im just... a bit... Scared... She said and looked down in the floor.

---

Förlåt för att det inte kom upp något kapitel igår, men först var jag i skolan, sen dans och sen shopping! Men nu är jag tillbaka! 6 kommentarer och det kommer ett nytt kapitel imorgon!
:D <3

 

Killarna inspekterade huset medans Frida och jag stod och pratade. Frida berättade att hon hade kommit in på det gymnasium hon hade sökt till och att hon tänkte färga håret brunt! (hon har jätte ljust hår just nu)

När vi var klara bestämde vi oss för att visa killarna runt i Stockholm, vi började inne i stan vid gallerian så att vi kunde shoppa! Det första Frida och jag gjorde var att springa in på Hollister. Jag började med att köpa hur mycket kläder som helst till mig själv, och sen ville jag köpa lite kläder till killarna. Först så letade jag kläder till Harry, och medans jag kollade runt, så hittade jag en jätte rolig tröja som det stod:
If you're hot i'm single på.
Jag ville inte ge den till Harry, eftersom han är min, så istället köpte jag den till Louis i smyg, han skulle få den någon gång.

När vi hade handlat klart på Hollister, och jag och Frida hade fått killarna att köpa massa kläder, så satte killarna sig ner och tog en ”shopping paus” medans Frida och jag sprang runt i alla butiker och köpte lite allt möjligt.

När vi var klara i Gallerian så åkte vi till Kaknästornet. Killarna tävlade mot Frida och mig om vem som kom först upp. Frida och jag tog trapporna upp och killarna hissen. Vi klickade på ”stanna knappen” på varje våning så att vi skulle få lite försprång. När vi kom upp så var vi helt slut, men vi såg inte killarna någonstans.
-Haha vi vann! Sa Frida till mig och vi gjorde highfive.
-AHHHHH!!!!!!!! Hörde jag någon skrika och jag blev påhoppad, jag skrek till och kollade sen bakom mig. Där stod killarna, dom hade kommit före oss och gömt sig.
-Hahahahah! You two should have seen your faces! Sa Louis och alla killarna började garva mer än dom redan gjorde. Då gick jag fram till Louis och brottade ner honom.

Det slutade med att alla låg på golvet och as garvade. Jag hade brottat ner Louis, så hade Harry kommit för att hjälpa Louis, och han hade brottat ner mig på Louis. Då kom Frida för att hjälpa mig, men påvägen så tog Liam, Zayn och Niall tag i henne så att hon inte skulle kunna komma fram, och då började dom brottas, jag tog mig upp och försökte hjälpa henne, men då så hoppade Harry och Louis på mig så att alla låg och brottades. Haha vakterna vart helt galna på oss!

---

Här kom ett till kapitel! Vad tycker ni? 6 kommentarer och det kommer ett till kapitel ikväll!
Ni är bäst! Jag älskar mina läsare! :D <3

 

Harry och jag åkte till en park efter studion. Vi behövde prata med varandra utan att hela Sverige såg på. Vi satte oss ner på en bänk och Harry berättade vad som hade hänt. Den där tjejen hade kysst honom utan att han fattade någonting, och han hade inte tid att säga till henne eftersom han skulle sjunga. Och på klubben så hade han varit full och han kunde inte kontrolera situationen när hon kom fram till honom och kysste honom, igen.
-I feel so bad, i'm so sorry that i didn't listen to you! Sa jag till Harry! Vilken hemsk människa jag är! Jag gav honom ingen chans att förklara för mig! Jag vet inte varför, men jag blev så arg på mig själv så att jag började gråta.
-What is it Vanessa? Sa Harry och torkade bort en tår från min kind.
-I'm an idiot! I didn't give you a chanse to explain! Sa jag och torkade bort mina tårar.
-But Vanessa, you have right to be mad at me! Sa han och log lite, sen kysste han mig på kinden.

Nästa dag så var allt som vanligt igen. Killarna och jag var bästisar och Harry var min pojkvän! Vi hade bestämt att, jag killarna, och Frida skulle åka till mitt gamla hus och kolla. Alla möbler stod ju kvar och så.
På vägen till mitt hus så gick jag in på twitter och twittrade:

Påväg till mitt gamla hem och ska visa killarna! Allt är äntligen som vanligt igen! ^^ <3

Jag öppnade dörren, tog av mig skorna och rusade in. Allt såg precis ut som när jag åkte, förutom att mamma, pappa och deras resväskor var borta. Dom vita väggarna i hallen, fotona på mig som bebis som hängde i vardagsrummet och mina dansskor som låg på golvet! Jag sprang in i mitt rum och såg att allting var kvar! Mina gamla posters på Miley Cyrus, mitt vita bord som jag klottrat ner namn på folk jag har varit kär i och massa annat!

Fridas perspektiv:
Jag och killarna gick efter Vanessa som hade sprungit in i sitt gräddvita hus. Jag var först upp för trappen och jag gick in i hennes rum. Jag såg att Vanessa satt och skrev på sitt vita bord som hon brukade skriva namn på folk hon var kär i på. Jag gick fram och kollade och såg vad hon skrev. På bordet stog det nu ett nytt namn: Harry Edward Styles

---

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera och det här blev ett ganska kort kapitel! Men jag är så otroligt upptagen nu när skolan snart slutar, det är nästan stressigaste tiden på vårterminen. Då ska man ha massa prov så att lärarna kan ge en ett slut betyg, och allt man missat måste man ta igen, och man har massa uppvisningar på sina aktiviteter m.m. Men jag lovar att bättra mig! Om ni kommenterar mycket så ska jag försöka hinna med ett till kapitel idag! :D <3

 

Jag vaknade upp av att Frida skrek och hoppade upp och ner i sängen
-Vanessa du måste se det här! Sa hon och tog tag i min hand. Vi sprang ner till vardagsrummet och jag såg att tv:n var på. På tv:n så var det något musik program.
-I dag så har vi några speciella gäster med oss, nämligen One Direction! Sa han och alla fansen i publiken började skrika. Jag satte mig ner i soffan, vad var det här om? Killarna kom in i bilden och fansen började skrika ännu mer. Killarna gick in och satte sig.
-Hello guys! Wich song are you gonna sing today? Frågade programledaren dom.
-We are gonna sing a new song, it's not written by someone of us. Svarade Harry. Han ställde sig upp och tog Nialls gitarr med sig. Han började spela och jag kännde igen låten jätte mycket, det var ju min låt! Jag hade skrivit klart den när jag kom hem till England igen efter resan till Frankrike och Spanien. Mormor och morfar måste gett honom texten! Han fortsatte sjunga
-You where my dream, my everything, but you killed my heart to many times. Sjöng han. När han hade sjungit klart så ställde sig hela publiken upp och började skrika och Harry gick och satte sig igen.
-That was a different song, but i liked it! Who wrote it? Sa programledaren.
-My big love wrote it! The girl in my dreams! But i was an idiot! So she isn't mine anymore. Han kollade in i kameran när han sa allt det. Jag såg hans snälla ögon kolla rakt in i mina!
-She don't need to forgive me, i understand if she don't want to do that! But i want her to understand that i'm gonna regret my mistake for the rest of my life. I love her, i want her to know how much I love her! Sa Harry sen. Programledaren kollade på Harry och sa
-Do you talk about Vanessa?
-Yes, i'm talking about Vanessa Miller! Sa han och jag och Frida satt och stirrade på tv.n med öppen mun. Han älskade mig verkligen!
-Frida, packa dina grejer! Vi ska åka och fixa en sak! Sa jag och ställde mig upp.

Vi satte oss i bilen och körde iväg. Jag tänkte åka till studion som programmet var i och se hur mycket Harry älskade mig!

Vi sprang och sprang, skulle vi hinna innan programmet var slut? Jag sprang ner för trapporna in i studion, när jag stod bredvid scenen så snubblade jag på en sladd och ramlade in på scenen. Fan! Jag skulle ju bara vänta här utanför! Alla i publiken vände sina blickar mot mig och jag hörde hur dom andades in och lät chokade. Killarna och programledaren vände också sina ansikten och kollade på mig. Fint! Jag är med i ett av Sveriges största skvaller program som typ hela Sverige kollar på, och det första jag gör är att snubbla in på scenen och se ut som ett miffo!
-look who's here! Sa programledaren. Harry reste sig sakta upp och gick fram till mig. Våra blickar möttes och jag kände värmen stiga inom mig. Han sträckte fram sin hand till mig. Jag kollade först bara på den, men sen tog jag tag i den. Han hjälpte mig upp och jag upptäckte att jag hade fått ett stort sår på benet. Harry kollade bekymrat på såret och sen kollade han i mina ögon igen.
-Does it hurt? Sa han och kollade på såret.
-No, you hurted me much more.... Sa jag och kollade ner i marken.
-I know... Sa Harry och kollade på programledaren som långsamt gick fram till oss.
-We have extended the transmission time. Viskade han till oss och gick sen tillbaka till sin plats och satte sig ned. Fan! Det var ju inte ens meningen att dom skulle veta att jag var här! Och nu så har dom förlängt sändningstiden så att tittarna ska kunna se vad som händer mellan Harry och mig!

Harry rätade på sig och gick fram till en kille som jobbade med ljudet. Dom pratade ett tag och sen sattes det igång musik i högtalarna

I keep playing it inside my head
All that you said to me
I lie awake just to convince myself
This wasn't just a dream

Cause you were right here
And I should've taken the chance
But I got so scared
And I lost the moment again´

Sjöng han och gick fram till mig. Han kollade mig i ögonen och fortsatte sjunga.

It's all that I can think about, oh
You're all that I can think about

Is your heart taken?
Is there somebody else on your mind?
I'm so sorry, I'm so confused
Just tell me, am I out of time?

Is your heart breaking?
How do you feel about me now?
I can't believe I let you walk away
When, when I Should Have Kissed You

I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you Vanessa!
I should, I should oh, I should have kissed you
I should, I should oh, I should have kissed you and not the other girl!

Han slutade sjunga och kollade på mig.
-You are everything i want! I understand if you don't want me, But i'm so sorry! I was drunk and i didn't know what i was doing! And on the concert, she should give me a new mic, cause the one i had didn't work. And when she helped me, i don't really know what happened, but she just kissed me! I promise that... Han blev tyst och kollade på mig. I, I promise... Jag avbröt honom igen om att slänga mig om honom och ge honom en kyss. Han var min dröm! Ingen hade någonsin ansträngt sig så mycket för mig förut!

---

FÖRLÅT! Jag har varit sääämst på att uppdatera! Men det har varit så sjuuukt mycket i skolan, och min bästis har fyllt år så jag hade inte någon tid alls! Förresten grattis gumman!
Men som förlåt fick ni ett litet längre kapitel! 6 kommentarer och jag LOVAR att det kommer ett till kapitel imorgon! Men snälla, i kommentaren, skriv vad ni tycker jag borde förbättra och vad jag borde fortsätta med! Jag gillar dom lite längre kommentarerna! ;) :P <3

Frida gick iväg och jag var nu ensam med killarna. Jag gick fram till Louis och frågade varför dom var här, och han berättade att Harry hade tjatat hela veckan, för att han ville åka till Sverige och träffa mig. Han visste ju att jag var här. Och då gick dom med på det efter ett tag.´

Jag fortsatte att ignorera Harry medans jag pratade med Louis. Sen gick jag snabbt iväg och ignorerade Harrys rop, ännu en gång. Jag tänkte inte prata med honom på ett tag. Jag vill aldrig mer prata med honom

Jag sprang efter Frida och vi åkte hem till henne. Jag var fortfarande helt chockad över det som hade hänt. Hade han kommit hit för min skull? Vad ville han egentligen? Och vad hade precis hänt? Tankarna snurrade runt i mitt huvud och rätt som det var så var vi hemma hos Frida.

Fridas perspektiv:
-Vanessa? Vanessa? Hallå? Jag försökte få tillbaka henne till verkligheten, hon hade försvunnit in i sina tankar för typ 9 gången idag. Vanessa! Sa jag lite högre och klappade henne lite försiktigt på axeln.
-Ehmm va? Sa hon och kollade upp på mig.
-Är du klar med maten så att vi kan gå upp på mitt rum? Sa jag och började fnissa lite
-Antar det. Svarade hon och gick långsamt iväg.

Vi gick upp till mitt rum och satte oss ner. Stackars Vanessa, hon verkade helt förstörd.
-Hur känns det? Frågade jag så snällt jag kunde.
-Jag vet inte, hela min värld är förstörd.... Sa hon tyst och kollade ner i marken. Jag gick fram och kramade om henne.
-Men du gumman, allting kommer bli bra! Snart kommer du ha glömt Harry! Sa jag och log lite åt henne.
-Men jag vill inte glömma honom! Sa hon och började gråta.

Vanessas perspektiv:
Jag började gråta, jag ville inte lämna Harry bakom mig! Jag ville inte det! Frida var så snäll mot mig men det hjälpte inte. Jag torkade bort några tårar och gick in på min mobil. Jag hade fått två sms. Ett från Alex och ett från Louis. Jag öppnade smset från Alex

Du kommer ångra dig! Jag var det bästa du någonsin kommer kunna hitta! Jävla skit hår boll! Du är också en idiot förresten!

Varför skrev han så? Jag raderade bara smset och kollade på det jag hade fått från Louis.

Sorry, but Harry don't wanna give upp! We are still angry at him, but we wont let him go, so we stay in Sweden!

Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag bara ignorerade det smset och gick in på twitter. Jag såg att Harry hade twittrat:

This is not the last time you see me! I love you and i'm ready to give upp everything for you!

Var det till mig eller till den andra tjejen? Jag tänkte inte ta några risker! Jag gick in på min twitter och twittrade:

If you really love me, improve it!

 Jag loggade ut och gick och la mig. Det här hade varit en jobbig dag.

---

Förlåt för att det inte blev några inlägg igår! Jag sov hos min bästis och hade inte tillgång till en dator, och jag ville ju itne bara lämna henne där och sätta mig och skriva. Men vad tycker ni egentiligen om novellen? 8 kommentarer och det kommer minst ett nytt kapitel imorgon! :D <3

 

Fridas perspektiv:
-Varför gömmer Vanessa sig? Frågade Alex mig.
-Shh! Säg inget! Sa jag så tyst jag kunde till honom. Det sista Vanessa ville var nog att börja bråka med Harry på ett allmänt café med sin pojkvän och bästis. Killarna kom fram till oss och jag låssades som ingenting.
-Frida?! Where are Vanessa!? And what are you doing here? Sa Niall till mig.
-I'm living here. Sa jag lite ironiskt.
-And i don't think that Vanessa wants to meet you. Sa jag och såg att Harry trängde sig fram ur tjejklungan.
-Frida! Let me talk to her! Sa han högt och såg väldigt allvarlig ut. Jag kollade på Alex som såg väldigt förvånad ut.
-Why do you want to talk to her!? Sa han det högsta han kunde utan att skrika och såg väldigt väldigt arg ut. Harry såg väldigt förvånad ut och öppnade munnen för att säga något.
-She don't want you anymore! You are a stupid guy, that looks like an idiot, sings like an idiot, and are an idiot. Jag såg att fansen backade lite men spärrade upp öronen för att höra vad som hände. Jag såg att Harry började bli tårögd. Var Alex för hård mot honom? Jag såg hur Louis trängde sig fram ur klungan.
-Hey, don't call my friend that! Sa han.
-Ohh, here comes Harrys boyfriend! Sa Alex högt med flickröst och skrattade elakt. You never gonna get back Vanessa! She is mine! Skrek Alex sen. Jag såg att Harry gled ner på marken, och började gråta.
-I did a big misstake. viskade han och började gråta ännu mer. Louis satte sig ner bredvid honom och försökte trösta honom.
-You are even uglier than the fur ball! Skrek han till Louis och började skratta ännu mer. Louis reste dig upp.
-He is not a fur ball! Sa Louis högt i försvar till Harry.
-No you're right, he is a fur monster! Svarade Alex Louis försvar till Harry.
-You are stupid and not worth anything! Skrek Alex sen till Louis.
-STOP! Det var Vanessa som kom utspringandes från cafét.
-Vanessa? Sa Harry och kollade upp.

Bellas perspektiv:
Jag hörde hur Alex började skrika taskiga saker till Louis. Det var okej när han var dum mot Harry, men han skulle inte våga röra Louis! Nu insåg jag vilken idiot Alex faktiskt var! Jag var inte kär i honom, jag ville bara glömma Harry! Jag ställde mig upp och sprang ut ur cafét och skrek stop. Harry kollade förvånat upp på mig och sa
-Vanessa?
-Alex, you can say stupid things to Harry, but don't touch my best friends! Skrek jag till honom samtidigt som jag smällde igen dörren.
-But.. I can explain. Sa han tyst.
-No! It's over! Sa jag till honom. Alex reste sig upp och gick iväg. Vilken lättnad att bli av med idioten. Jag såg att Louis och resten av killarna kollade chockat på mig. Jag sprang fram och kramade om Louis.
-He is an idiot, dont listen to him! Viskade jag i hans öra. Han kollade på mig och nickade. Harry ställde sig upp och gick fram till mig.
-Vanessa? Please talk to me. Sa han tyst. Jag ignorerade det och lossades att han inte fans.
-Vanessa please, i know i did a misstake, but.. Sa han men jag avbröt honom
-What do you think should happen?! That you can kiss a girl, brake my heart, and then come back and think that everything is okey?! Skrek jag till honom och kände tårarna som rann ner för mina kinder. Zayn hade bett fansen att gå, han sa att dom behövde vara ensamma ett tag. Så det var i alla fall inga fans som såg mig gråta.
-So you came over me fast? Sa Harry väldigt tyst och kollade ner i marken.
-No... I didn't really love Alex, but i needed something to get you out of my head! And then i choosed a new boyfreind... Sa jag lite osäkert.

Frida kom fram till mig och kramade om mig.
-Lets go. Sa hon och började gå.
-Gå i förväg du, jag ska bara säga några ord till killarna. Sa jag och Frida nickade.

---

Här kom andra kapitlet i dag som jag lovade! 6 kommentarer och det kommer ett nytt kapitel imorgon! Men vad tycker ni egentligen om bloggen? Kommentera! :D <3

 

Frida och jag vaknade ganska tidigt nästa morgon också. Hon är inte en sån som sover bort dagarna. Idag så skulle vi åka med Alex till Skansen. (Egentligen ville vi till Gröna Lund, men dom hade inte öppet nu.) Han skulle hämta oss klockan 10 (han är 18 och får köra bil.)

När Alex hämtade oss så satte jag mig bredvid honom där fram, och Frida satte sig där bak. Han hade en röd Porsche, vilket innebär att det är väldigt trångt där bak, alltså var det väldigt trångt för Frida. Hon slog kanske i huvudet fem gånger under resan, och varje gång började vi skratta lika mycket.

Vi gick runt hela dagen och kollade på massa djur. Jag missade kanske hälften för att jag försvann i mina tankar om killarna. Gud vad jag saknade dom! Liam som alltid var så smart och tränade typ hela tiden! Och Niall som alltid ville äta! Och Zayn, som inte sa så mycket men som alltid var så förstående och snäll! Och Louis, min lilla Louis! Han och jag stod så otroligt nära varandra, så lämnade jag honom bara! Efter allt snällt han gjort mot mig så är jag så här taskig mot honom.. Fast han hade det nog bättre utan mig... Och så Harry, idioten jag aldrig mer vill träffa.... Eller vill jag det?

Vi kom fram till Fridas hem och Alex och jag skulle säga hejdå. Frida förstod var som var på gång och gick in. Nu gjorde han så igen. Han lutade sig över mig för att kyssa mig. Och den här gången stod jag kvar. Vi kysstes! Men det var inte alls så fantastiskt som jag hade hoppats. När jag kysstes med Harry så slog det gnistor och hela min värld stannade. Nu så var det bara en blöt kyss och inget mer. Alex verkade i alla fall tycka att den var fantastisk och ville kyssas mer. Men jag kramade honom, sa hejdå och gick in.

-Så, hur var det? Sa Frida när jag gick in igenom dörren. Hon var helt uppspelt och hoppade upp och ner i hallen. Frida gillade i och för sig inte Alex, hon hatade honom efter det som hände, men hon var så glad för min skull
-Jag vet inte. Sa jag lite osäkert.
-Jag vet inte?! Är det allt du har att säga!? Komigen! Var det fantastiskt!? Stog tiden still!? Hon fortsatte fråga massa frågor och jag försvann in i min egna lilla värld. Det där var den sämsta kyssen någonsin. Till och med kyssen från farbror Peters hund när jag var fem år var bättre. Jag ville öva mig på att kyssas, så jag gick fram till hans hund och pussade honom, och det ända hunden gjorde var att bita mig...

Nästa dag gick fort. Frida och jag åkte in till stan och shoppade, sen åkte vi hem till henne och bakade och hade matkrig med hennes lillebror! Efter middagen så gick Frida och jag upp till Fridas rum. Jag gick in på twitter och såg att Louis hade twittrat:

You don't need listen to him, but please listen to me! We are coming! XOXOXOXO

Vad menade han med det? Vart skulle dom komma?

Nästa dag så skulle Frida, jag och Alex åka och fika. Jag satte på mig en vit långärmad tröja med spets och ett par långa svarta byxor och ett skärp. Till det hade jag örhängena jag hade fått av Harry. Fast det visste inte Frida eller Alex.

Vi satte oss på uteserveringen med våra saker. Det var ett runt bord så alla satt ”bredvid alla”. :P Efter några minuter så började vi höra tjej skrik. Vi kollade oss omkring men såg ingenting. Vad kan det ha varit? Vi fortsatte att prata och fika, men efter ett tag så hörde vi skriken igen. Fast den här gången ännu närmare. Skriken slutade inte utan dom blev blara högre och högre och dom kom bara närmre och närmre. Helt plötsligt så hördes det en chockad röst som sa
-Frida!? Det var Louis som hade sätt Frida men inte mig. Jag gömde mig och kröp in till cafét så att dom inte skulle se mig. Frida verkade fatta att jag inte ville träffa dom. Men Alex fattade däremot ingenting.

---

FÖRLÅT! Gud förlåt för att jag gör så få inlägg! Men jag har varit så sjuuukt upptagen den här veckan! Hoppas att ni kan förlåta mig! För att vara snäll så behövs det bara 4 kommentarer på det här inlägget, så får ni ett nytt inlägg ikväll! :D <3

 

Frida och jag vaknade tidigt nästa morgon. Jag duschade, sminkade mig, borstade tänderna och klädde på mig. Jag satte på mig en tröja med massa paljetter på som bildade U.S.A.s flagga, med ett par shorts till. Vi hade bestämt oss för att ringa Alex och kolla om han ville göra något. Och det ville han!

Vi knackade på Alex dörr och hans mamma öppnade.
-Alex, du har besök. Sa hon och log mot oss. Alex kom ut och stirrade på mig. Vi stod tysta ett tag, men tillslut så hoppade Alex på mig och kramade om mig.
-Vanessa! Jag har saknat dig så sjukt mycket! Sa han och kramade mig hårdare.
-Jag har saknat dig också! Sa jag och skrattade.
-Du är så sjukt vacker! Sa han och kollade på mig. Jag kände hur jag rodnade.

Vi åkte till ett café och satte oss ner. Alex beställde en morotskaka och juice, Frida beställde en kladdkaka och en cola. Och jag beställde en sallad och en Chai Latte! Vi satt och pratade om allt möjligt, efter ett tag så tog Alex min hand, jag drog snabbt bort den och lossades som ingenting. När vi var klara så gick vi till min gamla skola. Först gick vi bara runt lite, men sen så satte vi oss på några gungor och gungade.
-Vanessa, snälla! Bli ihop med mig igen! Sa Alex ett tag efter att vi hade suttit oss på gungorna. Frida stannade sin gunga och satt tyst och kollade på mig och Alex.
-Jag vet inte Alex, jag vet inte om jag är redo för ett till förhållande. Svarade jag. Jag såg att Alex såg besviken ut och han kollade ner i marken. Jag kände mig ganska taskig.
-Men det är värt ett försök! Sa jag osäkert sen. Alex sken upp.
-Allvarligt?! Frågade han.
-Ja allvarligt? Frågade Frida lite chokat. Jag nickade och Alex sprang fram och kramade om mig. Jag var fortfarande inte säker på att jag gillade honom, men jag gjorde allt för att komma bort från Harry.

Alex tog min hand och vi började gå mot hans hem. Frida mådde inte så bra så hon hade gått hem lite tidigare, så Alex och jag var ensamma. När vi kom fram till Alex så sa han
-Säker på att jag inte ska följa dig hem?
-Ja, jag klarar mig! Sa jag och log. Alex lutade sig mot mig och tänkte precis kyssa mig. Men jag drog undan mig och började sakta gå därifrån. Det kändes inte rätt.
Jag vände mig om och vinkade hejdå till Alex. Sen började jag springa, jag sprang hem till Frida och upp på hennes rum. Där satt hon inne på sin dator och twittrade.
-Hej, hur mår du? Frågade jag henne.
-Mycket bättre! Det är nog bara Alex som gör mig lite sjuk. Svarade hon och vi började små skratta.

Jag loggade in på twitter och såg att Harry hade twittrat:

I'm gonna fix this, i promise! XOXOXO

Frida satt bakom mig och såg hans Twitter. Hon kramade om mig och torkade bort tåren på min kind som hade kommit.
-Han var inte värd dig. Sa hon och log. Jag nickade och twittrade själv:

Sorry, but it's to late....

Jag loggade ut och slängde mobilen på min resväska. Juste jag hade ju inte packat upp den. Jag frågade Frida om hon hade något ställe jag kunde hänga upp mina kläder på. Och hon visade mig en låda som hon själv inte använde. Jag packade upp mina kläder och saker som jag hade med mig och ställde resväskan under Fridas säng.
-Så, hur känns det med Alex? Frågade Frida.
-Jag vet inte riktigt, det känns ganska konstigt. Svarade jag henne. Frida stängde av datorn och satte sig bredvid mig.
-Tjejen, din drömprins kommer du hitta någon dag. Sa hon och log mot mig.
-Jag trodde att Harry var min drömprins, men så var det ju inte. Sa jag och kollade ner i marken.
-Vad händer med killarna då, kommer dom åka hit även fast du inte tänker prata med Harry? Frågade hon mig.
-Tror inte det. Svarade jag lite nedstämt. Frida kramade mig och gick och hämtade ett halsband.
-Här. Sa hon och räckte fram det. Jag kollade förvånat på henne.
-Det är mitt tur halsband, men du behöver det nog mer en jag just nu. Sa hon. Jag kramade om henne och viskade tack i hennes öra. Om det här nu var ett tur halsband, så hoppas jag att det kunde ge mig tillbaka den gamla Harry.

---

Förlåt! Jag har så himla mycket läxor och aktiviteter så jag hinner inte alltid med! Jag ska försöka bättra mig!
6 kommentarer och jag lägger upp ett nytt kapitel imorgon! :D <3

Jag gick ned till receptionen och köpte data tid. Jag satte mig vid en dator, loggade in och började leta flyg. Jag ville hem. Jag hittade ett billigt flyg som gick imorgon. Jag bokade det och loggade ut från datorn. Jag skulle hem, jag såg ingen mening med att vara kvar här. Jag såg Harry komma in i receptionen. Han stirrade på mig. Jag började springa till hissarna. När jag kom fram så hoppade jag in och tryckte på våning 3. Dörrarna började stängas, och jag såg Harry koma närmre. När han kom fram så var det bara en liten glipa kvar. Då viskade jag godbye Harold Edward Styles (hans riktiga namn).´

Jag gick in på mitt rum och gick och la mig. Flyget skulle gå tidigt imorgon bitti, så jag behövde sova. När jag vaknade nästa morgon så gjorde jag mig i ordning, tog min väska och gick ner till receptionen för att checka ut. Jag såg Niall komma gående, han gick fram till mig.
-Vanessa, were are you going? Frågade han mig.
-Home. Svarade jag tyst. Jag såg att Niall blev upprörd.
-But Vanessa, you can't leave us! Sa han.
-I need to, i dont want to meet Harry. Svarade jag. Niall nickade och kramade mig.
-I'm gonna miss you. Viskade jag och kände hur en tår rann ner för min kind.

När planet hade landat så skulle mormor hämta mig. Jag hade ringt henne på morgonen och berättat vad som hade hänt. Hon förstod, men hon var inte säker på om jag hade gjort rätt val. Vadå inte gjort rätt val? Vad menade hon med det?

Jag klev ur bilen och gick upp på mitt rum. Jag packade upp min väska och tog fram min gitarr. Jag började skriva en liten sång. Den handlade om idioterna Alex Flobäck och Harry Styles. Efter kanske 30 minuter så la jag ner min gitarr. Dom förtjänar inte min tid. Jag tog upp en tidning jag hade köpt på flygplatsen. Det var en poster i med One Direction på. Jag hämtade en sax och klippte ut Harry och slängde honom i papperskorgen. Sen satte jag upp postern på min vägg.

Det hade nu gått en vecka sen jag kom hem, och jag skulle hem till Sverige imorgon! Jag saknade Frida otroligt mycket! Harry hade försökt ringa mig, han hade messat mig, han hade twittrat, han hade plingat på. Men nej, jag tänker aldrig mer prata med honom! Han hade skadat mig något otroligt! Resten av killarna hade också försökt få tag på mig. Men jag ville inte prata med någon av dom heller. Jag hade varit sjuk i några dagar, jag mådde dåligt över det som hade hänt. Jag hade bara legat hemma, och intygat mig själv att jag inte var värld någonting. Inte ens att leva. Jag hade knappt ätit på hela veckan, kanske en macka eller två. Men inget mer. Jag kände att jag inte var värd mat.

Mormor och morfar ville inte att jag skulle åka, men jag ville hem mer än något annat! Hem till Sverige! Så jag hade sagt till dom att jag mådde bra.

Min mobil ringde och på skärmen så stod det Alex. Han hade ringt och messat ett par gånger nu, och jag hade bara ignorerat det. Men nu orkade jag inte göra det längre. Så jag svarade!
-Vad vill du? Frågade jag honom.
-Förlåt. Sa han tyst. Vi pratade på ett litet tag och jag berättade om allt som hade hänt. Alex blev väldigt upprörd när jag berättade om att jag hade blivit misshandlad och när jag berättade om det som hände med Harry. Han berättade att han inte trodde att det skulle funka att ha ett förhållande när vi bodde på två olika platser, och att han då tappade hoppet och tog för givet att det var slut. Sen när han fick reda på vad som hade hänt så hade han gjort slut med den ”nya tjejen” och försökt att få tag på mig och be om förlåtelse. Alex ville bli tillsammans igen. Men jag är ingen docka som man bara kan kasta runt med. Så jag sa att jag skulle tänka på saken.

Jag stod nu på flygplatsen och sa hejdå till mormor och morfar. Om cirka en timme så skulle jag vara framme i Sverige. Jag gick på flyget och satte mig ned. Planet lyfte och jag försvann snabbt in i mina tankar. Killarna skulle nog inte komma till Sverige dom sista dagarna. Varför skulle dom det? Djupt inne i mina tankar så kom jag och tänka på Fanny. Var det dom här bilderna på Harry och tjejen som hon hade snackat om? Hur länge hade hon vetat om det?

När jag klev ut från flygplatsen så såg jag Frida!
-FRIDA!!! Skrek jag och hoppade på henne. Klantiga som vi är så råkar jag putta Frida så att hon håller på att ramla. Hon tar tag i mig så att jag faller med henne. Och det slutar med att vi ligger mitt på marken på varandra och skrattar ihjäl oss!
-Vanessa! Gud vad jag har saknat dig! Sa hon och vi satte oss i en taxi och åkte hem till Frida. Jag berättade om det som hade hänt med Harry.
-Asså fyfan för killar! Harry är ett svin! Han förtjänar inte dig! Det finns massa andra killar. Sa Frida efter att jag hade berättat om det.
-Jag vet, det finns många andra killar. Förresten så snackade jag med Alex igår. Och allt blev ett stort missförstånd och jag har förlåtit honom. Sa jag. Frida satt och stirrade på mig.
-Han är också ett svin! Men aja bara du är lycklig så! Svarade hon efter ett tag.

Vi kom fram till Fridas hus, betalade och gick av. Frida och jag skulle bo i samma rum! Bara Frida och jag i en vecka! Det var i alla fall vad jag trodde...

---

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men jag har bloggtorka! Vad tycker ni ska hända i historien? Kommentera! :D <3

Hur kunde han? Han var så falsk! Fyfan för honom asså! Jag hatar honom! Jag hoppade in i närmaste taxi och bad dom att köra mig till hotellet. Varför ska alla mina förhållanden sluta med att min kille kysser en annan tjej? Tankarna snurrade i mitt huvud, det gick snabbt att komma till hotellet. Jag sprang upp och packade snabbt min väska. Jag ville bort härifrån! Så snabbt som möjligt. Jag ville inte träffa Harry eller någon av dom andra killarna. Jag tog min väska och gick ned till receptionen. Där kom killarna springandes, alla utom Harry. Jag ställde mig i ett hörn så att dom inte skulle se mig, om dom inte redan hade det.

När dom hade gått ifrån receptionen så vågade jag gå ut ur det lilla hörnet. Jag gick till receptionen och bad om ett rum i två dagar. Hon gav mig nyckeln till ett rum, och jag betalade. Jag åkte upp till våningen. Fan också, det var samma våning som killarna hade sina rum på. Jag såg alla killlarna, men fortfarande inte Harry, stå utanför mitt, Louis och Harrys rum. Dom stod och knackade på. Juste! Jag hade ju deras nyckel. Vad skulle jag göra? 

Jag började sakta gå mot dom. När jag stod några meter ifrån dom så bestämde jag mig för att försöka att undvika att prata med dom. Jag kastade nyckeln på marken och började gå därifrån. Då hörde jag Louis ropa efter mig. Nej dom hade sätt mig! Jag började springa, och såg hur dom sprang efter mig. Jag sprang till mitt nya rum och stängde igen dörren framför killarna. Dom började knacka på dörren och försöka prata med mig. Men jag bara ignorerade det.

Jag började gråta, och det hörde killarna.
-Vanessa, open now! We just want to help you! And please don't cry! We don't want you to be sad! Sa Zayn och knackade på dörren. Jag ignorerade det.
-Bella, please. We love you. Hörde jag Louis och Niall säga I Kör. Det var ju inte deras fel att Harry hade gjort som han gjort. Jag gick sakta mot dörren och öppnade den. Inrusande kom alla killarna, (förutom Harry som inte var med dom) och kramade om mig. Jag grät fortfarande.

När jag hade lugnat ned mig så började killarna att försöka trösta mig, men jag lyssnade inte. Han hade verkligen krossat mitt hjärta. Jag bad killarna om att få prata med Niall och Louis ensamma. Jag berättade hur jag kände, och dom berättade hur arga dom var på Harry. Dom lovade mig också att prata med Harry, för jag ville inte träffa honom, jag ville aldrig mer träffa honom.

---

Dålig bloggning jag vet! Men jag har varit på Skansen med bästisen och kusinen hela dagen! :P
Så vad tycker ni om det här kapitlet? Vad tror ni att Vanessa kommer göra? 8 kommentarer så får ni ett till kapitel ikväll! :D <3