onedirectioninfectionnovell

Frida och jag vaknade ganska tidigt nästa morgon också. Hon är inte en sån som sover bort dagarna. Idag så skulle vi åka med Alex till Skansen. (Egentligen ville vi till Gröna Lund, men dom hade inte öppet nu.) Han skulle hämta oss klockan 10 (han är 18 och får köra bil.)

När Alex hämtade oss så satte jag mig bredvid honom där fram, och Frida satte sig där bak. Han hade en röd Porsche, vilket innebär att det är väldigt trångt där bak, alltså var det väldigt trångt för Frida. Hon slog kanske i huvudet fem gånger under resan, och varje gång började vi skratta lika mycket.

Vi gick runt hela dagen och kollade på massa djur. Jag missade kanske hälften för att jag försvann i mina tankar om killarna. Gud vad jag saknade dom! Liam som alltid var så smart och tränade typ hela tiden! Och Niall som alltid ville äta! Och Zayn, som inte sa så mycket men som alltid var så förstående och snäll! Och Louis, min lilla Louis! Han och jag stod så otroligt nära varandra, så lämnade jag honom bara! Efter allt snällt han gjort mot mig så är jag så här taskig mot honom.. Fast han hade det nog bättre utan mig... Och så Harry, idioten jag aldrig mer vill träffa.... Eller vill jag det?

Vi kom fram till Fridas hem och Alex och jag skulle säga hejdå. Frida förstod var som var på gång och gick in. Nu gjorde han så igen. Han lutade sig över mig för att kyssa mig. Och den här gången stod jag kvar. Vi kysstes! Men det var inte alls så fantastiskt som jag hade hoppats. När jag kysstes med Harry så slog det gnistor och hela min värld stannade. Nu så var det bara en blöt kyss och inget mer. Alex verkade i alla fall tycka att den var fantastisk och ville kyssas mer. Men jag kramade honom, sa hejdå och gick in.

-Så, hur var det? Sa Frida när jag gick in igenom dörren. Hon var helt uppspelt och hoppade upp och ner i hallen. Frida gillade i och för sig inte Alex, hon hatade honom efter det som hände, men hon var så glad för min skull
-Jag vet inte. Sa jag lite osäkert.
-Jag vet inte?! Är det allt du har att säga!? Komigen! Var det fantastiskt!? Stog tiden still!? Hon fortsatte fråga massa frågor och jag försvann in i min egna lilla värld. Det där var den sämsta kyssen någonsin. Till och med kyssen från farbror Peters hund när jag var fem år var bättre. Jag ville öva mig på att kyssas, så jag gick fram till hans hund och pussade honom, och det ända hunden gjorde var att bita mig...

Nästa dag gick fort. Frida och jag åkte in till stan och shoppade, sen åkte vi hem till henne och bakade och hade matkrig med hennes lillebror! Efter middagen så gick Frida och jag upp till Fridas rum. Jag gick in på twitter och såg att Louis hade twittrat:

You don't need listen to him, but please listen to me! We are coming! XOXOXOXO

Vad menade han med det? Vart skulle dom komma?

Nästa dag så skulle Frida, jag och Alex åka och fika. Jag satte på mig en vit långärmad tröja med spets och ett par långa svarta byxor och ett skärp. Till det hade jag örhängena jag hade fått av Harry. Fast det visste inte Frida eller Alex.

Vi satte oss på uteserveringen med våra saker. Det var ett runt bord så alla satt ”bredvid alla”. :P Efter några minuter så började vi höra tjej skrik. Vi kollade oss omkring men såg ingenting. Vad kan det ha varit? Vi fortsatte att prata och fika, men efter ett tag så hörde vi skriken igen. Fast den här gången ännu närmare. Skriken slutade inte utan dom blev blara högre och högre och dom kom bara närmre och närmre. Helt plötsligt så hördes det en chockad röst som sa
-Frida!? Det var Louis som hade sätt Frida men inte mig. Jag gömde mig och kröp in till cafét så att dom inte skulle se mig. Frida verkade fatta att jag inte ville träffa dom. Men Alex fattade däremot ingenting.

---

FÖRLÅT! Gud förlåt för att jag gör så få inlägg! Men jag har varit så sjuuukt upptagen den här veckan! Hoppas att ni kan förlåta mig! För att vara snäll så behövs det bara 4 kommentarer på det här inlägget, så får ni ett nytt inlägg ikväll! :D <3