onedirectioninfectionnovell

Frida gick iväg och jag var nu ensam med killarna. Jag gick fram till Louis och frågade varför dom var här, och han berättade att Harry hade tjatat hela veckan, för att han ville åka till Sverige och träffa mig. Han visste ju att jag var här. Och då gick dom med på det efter ett tag.´

Jag fortsatte att ignorera Harry medans jag pratade med Louis. Sen gick jag snabbt iväg och ignorerade Harrys rop, ännu en gång. Jag tänkte inte prata med honom på ett tag. Jag vill aldrig mer prata med honom

Jag sprang efter Frida och vi åkte hem till henne. Jag var fortfarande helt chockad över det som hade hänt. Hade han kommit hit för min skull? Vad ville han egentligen? Och vad hade precis hänt? Tankarna snurrade runt i mitt huvud och rätt som det var så var vi hemma hos Frida.

Fridas perspektiv:
-Vanessa? Vanessa? Hallå? Jag försökte få tillbaka henne till verkligheten, hon hade försvunnit in i sina tankar för typ 9 gången idag. Vanessa! Sa jag lite högre och klappade henne lite försiktigt på axeln.
-Ehmm va? Sa hon och kollade upp på mig.
-Är du klar med maten så att vi kan gå upp på mitt rum? Sa jag och började fnissa lite
-Antar det. Svarade hon och gick långsamt iväg.

Vi gick upp till mitt rum och satte oss ner. Stackars Vanessa, hon verkade helt förstörd.
-Hur känns det? Frågade jag så snällt jag kunde.
-Jag vet inte, hela min värld är förstörd.... Sa hon tyst och kollade ner i marken. Jag gick fram och kramade om henne.
-Men du gumman, allting kommer bli bra! Snart kommer du ha glömt Harry! Sa jag och log lite åt henne.
-Men jag vill inte glömma honom! Sa hon och började gråta.

Vanessas perspektiv:
Jag började gråta, jag ville inte lämna Harry bakom mig! Jag ville inte det! Frida var så snäll mot mig men det hjälpte inte. Jag torkade bort några tårar och gick in på min mobil. Jag hade fått två sms. Ett från Alex och ett från Louis. Jag öppnade smset från Alex

Du kommer ångra dig! Jag var det bästa du någonsin kommer kunna hitta! Jävla skit hår boll! Du är också en idiot förresten!

Varför skrev han så? Jag raderade bara smset och kollade på det jag hade fått från Louis.

Sorry, but Harry don't wanna give upp! We are still angry at him, but we wont let him go, so we stay in Sweden!

Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag bara ignorerade det smset och gick in på twitter. Jag såg att Harry hade twittrat:

This is not the last time you see me! I love you and i'm ready to give upp everything for you!

Var det till mig eller till den andra tjejen? Jag tänkte inte ta några risker! Jag gick in på min twitter och twittrade:

If you really love me, improve it!

 Jag loggade ut och gick och la mig. Det här hade varit en jobbig dag.

---

Förlåt för att det inte blev några inlägg igår! Jag sov hos min bästis och hade inte tillgång till en dator, och jag ville ju itne bara lämna henne där och sätta mig och skriva. Men vad tycker ni egentiligen om novellen? 8 kommentarer och det kommer minst ett nytt kapitel imorgon! :D <3