onedirectioninfectionnovell

Jag gick ned till receptionen och köpte data tid. Jag satte mig vid en dator, loggade in och började leta flyg. Jag ville hem. Jag hittade ett billigt flyg som gick imorgon. Jag bokade det och loggade ut från datorn. Jag skulle hem, jag såg ingen mening med att vara kvar här. Jag såg Harry komma in i receptionen. Han stirrade på mig. Jag började springa till hissarna. När jag kom fram så hoppade jag in och tryckte på våning 3. Dörrarna började stängas, och jag såg Harry koma närmre. När han kom fram så var det bara en liten glipa kvar. Då viskade jag godbye Harold Edward Styles (hans riktiga namn).´

Jag gick in på mitt rum och gick och la mig. Flyget skulle gå tidigt imorgon bitti, så jag behövde sova. När jag vaknade nästa morgon så gjorde jag mig i ordning, tog min väska och gick ner till receptionen för att checka ut. Jag såg Niall komma gående, han gick fram till mig.
-Vanessa, were are you going? Frågade han mig.
-Home. Svarade jag tyst. Jag såg att Niall blev upprörd.
-But Vanessa, you can't leave us! Sa han.
-I need to, i dont want to meet Harry. Svarade jag. Niall nickade och kramade mig.
-I'm gonna miss you. Viskade jag och kände hur en tår rann ner för min kind.

När planet hade landat så skulle mormor hämta mig. Jag hade ringt henne på morgonen och berättat vad som hade hänt. Hon förstod, men hon var inte säker på om jag hade gjort rätt val. Vadå inte gjort rätt val? Vad menade hon med det?

Jag klev ur bilen och gick upp på mitt rum. Jag packade upp min väska och tog fram min gitarr. Jag började skriva en liten sång. Den handlade om idioterna Alex Flobäck och Harry Styles. Efter kanske 30 minuter så la jag ner min gitarr. Dom förtjänar inte min tid. Jag tog upp en tidning jag hade köpt på flygplatsen. Det var en poster i med One Direction på. Jag hämtade en sax och klippte ut Harry och slängde honom i papperskorgen. Sen satte jag upp postern på min vägg.

Det hade nu gått en vecka sen jag kom hem, och jag skulle hem till Sverige imorgon! Jag saknade Frida otroligt mycket! Harry hade försökt ringa mig, han hade messat mig, han hade twittrat, han hade plingat på. Men nej, jag tänker aldrig mer prata med honom! Han hade skadat mig något otroligt! Resten av killarna hade också försökt få tag på mig. Men jag ville inte prata med någon av dom heller. Jag hade varit sjuk i några dagar, jag mådde dåligt över det som hade hänt. Jag hade bara legat hemma, och intygat mig själv att jag inte var värld någonting. Inte ens att leva. Jag hade knappt ätit på hela veckan, kanske en macka eller två. Men inget mer. Jag kände att jag inte var värd mat.

Mormor och morfar ville inte att jag skulle åka, men jag ville hem mer än något annat! Hem till Sverige! Så jag hade sagt till dom att jag mådde bra.

Min mobil ringde och på skärmen så stod det Alex. Han hade ringt och messat ett par gånger nu, och jag hade bara ignorerat det. Men nu orkade jag inte göra det längre. Så jag svarade!
-Vad vill du? Frågade jag honom.
-Förlåt. Sa han tyst. Vi pratade på ett litet tag och jag berättade om allt som hade hänt. Alex blev väldigt upprörd när jag berättade om att jag hade blivit misshandlad och när jag berättade om det som hände med Harry. Han berättade att han inte trodde att det skulle funka att ha ett förhållande när vi bodde på två olika platser, och att han då tappade hoppet och tog för givet att det var slut. Sen när han fick reda på vad som hade hänt så hade han gjort slut med den ”nya tjejen” och försökt att få tag på mig och be om förlåtelse. Alex ville bli tillsammans igen. Men jag är ingen docka som man bara kan kasta runt med. Så jag sa att jag skulle tänka på saken.

Jag stod nu på flygplatsen och sa hejdå till mormor och morfar. Om cirka en timme så skulle jag vara framme i Sverige. Jag gick på flyget och satte mig ned. Planet lyfte och jag försvann snabbt in i mina tankar. Killarna skulle nog inte komma till Sverige dom sista dagarna. Varför skulle dom det? Djupt inne i mina tankar så kom jag och tänka på Fanny. Var det dom här bilderna på Harry och tjejen som hon hade snackat om? Hur länge hade hon vetat om det?

När jag klev ut från flygplatsen så såg jag Frida!
-FRIDA!!! Skrek jag och hoppade på henne. Klantiga som vi är så råkar jag putta Frida så att hon håller på att ramla. Hon tar tag i mig så att jag faller med henne. Och det slutar med att vi ligger mitt på marken på varandra och skrattar ihjäl oss!
-Vanessa! Gud vad jag har saknat dig! Sa hon och vi satte oss i en taxi och åkte hem till Frida. Jag berättade om det som hade hänt med Harry.
-Asså fyfan för killar! Harry är ett svin! Han förtjänar inte dig! Det finns massa andra killar. Sa Frida efter att jag hade berättat om det.
-Jag vet, det finns många andra killar. Förresten så snackade jag med Alex igår. Och allt blev ett stort missförstånd och jag har förlåtit honom. Sa jag. Frida satt och stirrade på mig.
-Han är också ett svin! Men aja bara du är lycklig så! Svarade hon efter ett tag.

Vi kom fram till Fridas hus, betalade och gick av. Frida och jag skulle bo i samma rum! Bara Frida och jag i en vecka! Det var i alla fall vad jag trodde...