I can't love you more than this! kap.2
Berlockerna Bilden
Allt hade gått så snabbt, nu stod jag här på flygplatsen och sa hejdå till mina föräldrar. Jag hade ringt både Frida och Alex och sagt hejdå till dom också. Av Alex hade jag fått ett litet armband med en berlock på som såg ut som ett hjärta. Man kunde öppna det och inuti så var det en bild på mig och Alex när vi kysstes på hans landställe i somras. Alex hade ett eget armband med en likadan berlock på med en likadan bild i. Jag väcktes ur mina tankar av att dom ropade ut: British Airways, gate 3 open.
Jag kollade ut igenom fönstret när planet lyfte, sista gången jag såg Sverige på ett tag. Efter ungefär 30 minuter så började dom dela ut snacks på planet. Jag köpte en läsk och ett chips paket. Jag kollade på bilden i armbandet. Jag hade precis tonat håret brunt då. Men nu är toningen borta och jag har min gamla vanliga hårfärg, blont.
Hope you had an great time, thanks for flying with British Airways! Vi hade landat, och jag var nu på Engelsk mark! När jag hade hämtat min väska och kommit ut från flygplatsen så stod mormor där och skulle hämta mig.
-Vanessa! Sa mormor högt till mig så att jag skulle höra henne.
-Hej mormor. Sa jag och kramade om henne.
-Hur mår du? Frågade mormor mig. Jag kollade ner i marken och tänkte på Sverige, jag blev ganska ledsen. Min mormor Alice, måste ha märkt det, för hon kollade oroligt på mig.
-Jag förstår att du kommer sakna Sverige, jag gör fortfarande det efter 10 år i England! Men jag är säker på att du kommer älska London! Du passar in här! Det finns massa snygga killar och...
-Haha mormor! Avbröt jag henne. Båda började skratta.
Jag somnade i bilen påväg hem till mormor och morfar. Jag hade ju trots allt inte sovit på hela natten!Jag väcktes av att mormor skakade lite på mig.
-Vi är framme nu! Sa hon. Vi gick av och jag såg morfar som stod och vinkade åt mig. Jag sprang fram och kramade honom. Vi gick in i huset och mormor visade mig till mitt rum. Det var inte jätte stort, men det var fortfarande inte litet. Väggarna var målade i gul-vitt, golvet var av trä och det låg en matta under och runt sängen. Sängen var stor, riktigt stor! I alla fall igemfört med rummet. Jag ställde ner väskan och kollade runt i rummet jag såg att det fanns en garderob som såg ganska liten och en dörr. Jag gick fram till dörren och öppnade den. Där inne så var det en dush, en bubbelpool, ett handfat och en toalett.
-Mormor! Hur har ni haft råd med bubbelpool? Frågade jag.
-Haha Lennart (morfarn) tjänar väldigt mycket som doktor och jag har ju mitt eget klädmärke så vi tjänar mycket, jag vill inte kalla oss rika, men pengar, det har vi mycket av!
Jag fortsatte till garderoben, när jag öppnade den så tappade jag hakan. Det var en walk in closet som var minst lika stor som rummet. Och där inne så hängde det lite kläder i min storlek, skor, väskor, smycken och hattar fanns det också! Och allt passade mig. Det var kanske 15 olika saker. Mormor förklarade att dom alltid har haft den här walk in closeten, men aldrig använt den. Så hon gick och köpte lite kläder och hängde in så jag skulle kunna använda den, allt för att göra mig glad! Jag kramade om mormor. Sen gick vi vidare och hon visade mig runt i huset. Det var faktiskt ganska stort. Kanske 5 sovrum, ett som dom sov i, ett jag sov i,två gästrum och ett rum dom hade lite onödiga saker i. Det fanns 3 toaletter. Ett kök, en matsal, ett musik rum och två vardagsrum. Efter den lilla rundturen så åt vi och sen gick jag och la mig. Jag var väldigt trött! Det sista jag tänkte var, det här kanske blir bra ändå!
När jag vaknade så såg jag att klockan var 10 över 10. Jag gick upp, duschade, klädde på mig och sminkade mig. Sen gick jag ner till köket. Där stod mormor och gjorde frukost. Hon log mot mig när jag gick in.
-Vill du ha hjälp? Frågade jag henne?
-Ja tack. Svarade mormor. Jag kokade några ägg, samtidigt som jag pratade med mormor. När vi var klara och hade ätit upp så bar jag ut disken till köket och började diska. Efter någon minut så kom mormor in till mig och sa till mig att hon kunde ta över nu, så att jag kunde gå ut och kolla runt lite. Jag gick upp och packade en lite väska med mobil och pengar. Sen gick jag ut. Efter att ha gått igenom en park så såg jag ett litet café som såg trevligt ut. Jag gick in, beställde en kaffe och gick och satte mig. Det var väldigt tyst på cafét eftersom jag var den enda kunden.
Helt plötsligt så började det höras massa skrik utanför. Då såg jag dom, några killar som jag inte gillade så mycket, One Direction. Jag bara satt där och såg på när deras livvakt knuffade undan massa fans. Dom gick in på cafét och bad servitrisen att låsa dörren. Hon var nog ett fan för hon pep till lite, hämtade en nyckel och låste. Jag såg hur fansen pressade sig mot fönsterrutorna i stor förhoppning av att få se killarna. Helt plötsligt så klappade nån mig på axeln, och där stod det en kille med lockigt brunt hår.-Can we sit here? Frågade han mig. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag ville bara skrika nej men det ända jag fick ur mig var ett tyst, okey. Killarna satte sig runt mig och började snacka om någon turné. Jag hörde inte så mycket, för jag var upptagen med att tänka. Vad gjorde dom här? Varför hade dom suttit sig bredvid mig? Varför tyckte jag att dom var så söta fast jag hade något emot dom? Och varför hade jag något emot dom? Jag väcktes ur mina drömmar av att en liten söt kille med blont hår, som hade beställt typ allt på hela cafét knackade mig på axeln.
-Hello, my name is Niall, and you are? Frågade han mig.
Andra kapitlet! Nå vad tycker ni? Nu har killarna kommit in i bilden! Varför gilar inte Vanessa dom? Bara så att ni vet så älskar jag One Direction! Det är inte så att den här historien har något med mig att göra! Bara så att ni inte blandar ihop det. Vad tror ni kommer hända? Kommentera vet ja! :D <3
