onedirectioninfectionnovell

Hur kunde han? Han var så falsk! Fyfan för honom asså! Jag hatar honom! Jag hoppade in i närmaste taxi och bad dom att köra mig till hotellet. Varför ska alla mina förhållanden sluta med att min kille kysser en annan tjej? Tankarna snurrade i mitt huvud, det gick snabbt att komma till hotellet. Jag sprang upp och packade snabbt min väska. Jag ville bort härifrån! Så snabbt som möjligt. Jag ville inte träffa Harry eller någon av dom andra killarna. Jag tog min väska och gick ned till receptionen. Där kom killarna springandes, alla utom Harry. Jag ställde mig i ett hörn så att dom inte skulle se mig, om dom inte redan hade det.

När dom hade gått ifrån receptionen så vågade jag gå ut ur det lilla hörnet. Jag gick till receptionen och bad om ett rum i två dagar. Hon gav mig nyckeln till ett rum, och jag betalade. Jag åkte upp till våningen. Fan också, det var samma våning som killarna hade sina rum på. Jag såg alla killlarna, men fortfarande inte Harry, stå utanför mitt, Louis och Harrys rum. Dom stod och knackade på. Juste! Jag hade ju deras nyckel. Vad skulle jag göra? 

Jag började sakta gå mot dom. När jag stod några meter ifrån dom så bestämde jag mig för att försöka att undvika att prata med dom. Jag kastade nyckeln på marken och började gå därifrån. Då hörde jag Louis ropa efter mig. Nej dom hade sätt mig! Jag började springa, och såg hur dom sprang efter mig. Jag sprang till mitt nya rum och stängde igen dörren framför killarna. Dom började knacka på dörren och försöka prata med mig. Men jag bara ignorerade det.

Jag började gråta, och det hörde killarna.
-Vanessa, open now! We just want to help you! And please don't cry! We don't want you to be sad! Sa Zayn och knackade på dörren. Jag ignorerade det.
-Bella, please. We love you. Hörde jag Louis och Niall säga I Kör. Det var ju inte deras fel att Harry hade gjort som han gjort. Jag gick sakta mot dörren och öppnade den. Inrusande kom alla killarna, (förutom Harry som inte var med dom) och kramade om mig. Jag grät fortfarande.

När jag hade lugnat ned mig så började killarna att försöka trösta mig, men jag lyssnade inte. Han hade verkligen krossat mitt hjärta. Jag bad killarna om att få prata med Niall och Louis ensamma. Jag berättade hur jag kände, och dom berättade hur arga dom var på Harry. Dom lovade mig också att prata med Harry, för jag ville inte träffa honom, jag ville aldrig mer träffa honom.