onedirectioninfectionnovell

Jag kan fortfarande inte fatta att mamma och pappa kunde ge mig en sån dålig present på min födelsedag! Att jag måste åka till London och bo hos min mormor i två månader för att mamma och pappa har fått jobb på Island i två månader är fruktansvärt! Och att dom tror att jag ska bli glad när dom berättar det. Åhh! Varför? Jag har två dagar på mig att packa och säga hejdå till mina vänner! Och till min pojkvän!

 Diriing Riiing Ching Chong Ching, Diriing Riiing Ching Chong Ching!
-Ja hallå? Det var min bästis Frida som ringde.'
-Hej Vanessa, jag hörde om flytten... Jag hörde att Frida snyftade på andra sidan telefonen.
-Frida, det kommer bli bra! Sa jag till henne. Det blev tyst ett bra tag. Nej nu orkade jag inte mer! Jag började storgråta och hörde hur Frida också gjorde det.
-Jag klarar inte av att lämna dig Frida! Viskade jag tyst i telefonen.
-Jag kommer och hälsar på på påsklovet! Sa Frida.
-Och jag kommer och hälsar på dig på sportlovet! Sa jag som svar.
-Kan inte du komma till mig? Sa jag. Det blev något fel och samtalet avslutades, jag försökte ringa henne men ingen svarade.

 

Ungefär 10 minuter senare plingade det på dörren. Jag ropade på mamma och bad henne att öppna. Sen kom jag på att mamma och pappa hade åkt för att köpa lite saker som jag skulle behöva ha med mig till London. Jag gick med tunga steg mot dörren, jag låste upp låset och öppnade. Där stod Frida och smålog.

-Frida! Pep jag och kramade om henne!
-Jag skyndade mig hemifrån så fort du bad mig komma! Sa hon.
-Så det var därför du inte svarade i telefon? Frågade jag.
-Njaa... Asså jag glömde den hemma. Svarade hon. Vi gick till mitt rum och pratade i flera timmar. Jag skulle sakna såna här stunder med Frida otroligt! När vi bara satt och pratade på om allt från himmel och jord. Efter ett tag så såg jag hur Frida bara blev ledsnare och ledsnare. Tillslut så satt hon med huvudet hängande och grät. Jag kramade om henne.
-Frida, jag är bara borta i två månader! Och vi kommer ju hälsa på varandra så fort vi kan!Tröstade jag henne.
-Frida kollade upp på mig och log lite.

Efter några timmar så var Frida tvungen att gå hem. Jag försökte få tag på Alex, min pojkvän. Men han svarade inte. Jag loggade in på twitter och skrev:
Alex, så fort du ser det här så ring mig! <3

 Jag tänkte på allt som hade hänt. Hur skulle jag klara mig? Min mormor var i och för sig väldigt snäll och vi stod varandra väldigt nära. Men fortfarande, mitt gamla liv då?

 

---

Mitt första inlägg på bloggen! Vad tyckte ni? Kommentera gärna! Jag kommer skriva noveller och historier om One Direction här! Hoppas att ni gillar dom! Förresten så heter jag Isabella men kallas för Bella!