Hejdå alla fina!
Tack så otroligt mycket för den här tiden! Ni har varit underbara" Love u all!
Kram Bella! <3
I can't love you more than this! Kap.38
Allting slutade i med att vi fick städa hela köket och ringa och beställa pizza.
När klockan var 1 så bestämde vi oss för att gå och lägga oss. Harry somnade direkt, men jag låg bara där och försökte somna, men lyckades inte. Med tanke på hur mycket jag sovit under dagen så var det inte så konstigt.
Ungefär klockan 3 så hade jag fortfarande inte somnat. Jag hade börjat höra massa ljud från köket, och jag bestämde mig för att kolla vad det var som lät. Jag gick sakta ner för trappan och in i köket. Jag såg Harrys pappa långsamt gå runt i köket och det såg ut som om han letade efter något.
-Hello. Sa jag och han hoppade till lite.
-Ohh hi Vanessa. You scared me. Sa han och jag log mot honom. Jag tände lampan och såg på Harrys pappa att han mådde väldigt dåligt.
-Do you need something? Frågade jag.
-I don't feel so good. Sa han och jag gick med snabba steg mot honom eftersom jag såg att han höll på att ramla ihop. Jag tog tag i honom och lät honom stödja mig mot mig.
Can you drive me to the hospital? Sa han och jag kände att mitt hjärta hoppade över ett slag, han mådde verkligen dåligt.
-Should I call the ambulance? Frågade jag.
-No thanks, just drive med to the hospital love. Sa han. Jag satte honom ner på en stol och letade upp bilnycklarna och skrev en lapp till Harry och Anne. Jag ville inte väcka dom. Sen gick vi långsamt ut till bilen och jag började köra.
Förlåt för det korta kapitlet men det är bättre än inget! Eller hur?
Jag känner att jag har tappat många läsare under min dåliga uppdatering, men det ska vi ändra på! Kommentera duktigt och ni kanske får ett kapitel imorgon. Det är inte säkert för jag ska vara borta i princip hela dagen, men jag kan försöka trycka in ett litet kapitel!
Sprid bloggen och kommentera! :D <3
I can't love you more than this! Kap.37
Jag tänkte på låten som hade spelats i mitt huvud medans jag typ ”räddade” Harry. Jag hade själv kommit på den, och den förklarade verkligen hur jag kände när jag stod där i mitten av alla killarna och Harry var halvdöd. Jag hämtade ett papper och skrev ner den.
We can make the change, its our generation!
Nothing's in our way, its our generation!
You gotta start with you, and nobody else,
You gotta raise your voice, say what you feel,
time is in our hands, its our generation!
Jag tog på mig en stickad blå tröja med långa svarta jeans. Det var väldigt kalt ute idag och det regnade, så jag ville ha på mig varma kläder.
Det var nu bara två dagar kvar hos Harrys föräldrar och det märktes att Harrys föräldrar hade tyckt det var kul att ha mig här. Det hoppades jag i alla fall.
Jag gick ned för trappan och där satt Harry och Anne.
-Hi sweetie! You sleept long today! Sa Harry, sken upp i ett leende och gav mig en kram. Jag kollade på klockan och såg att den var tjugo över 12.
-Yeah, this weather makes me tired. Svarade jag honom.
-Where is your dad?
-He has fever and need to sleep. Svarade Anne på min fråga.
-How does he feel?
-His fine! Just a little bit hot as you! Svarade Harry och blinkade med ena ögat. Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet och Anne började skratta.
Harry och jag gick upp på hans rum och bestämde oss för att ha filmdag med tanke på vädret. Harry plockade fram massa filmer och vi började kolla på den första, Gone With the Wind.
När första filmen, som var en kärleksfilm var klar, ville Harry kolla på något lite ”fräckare”, en skräckfilm. Han tog fram någon konstig som jag aldrig sätt förut. Han satte på den och jag kröp närmre honom.
Jag väcktes av att Harry smekte mig på kinden. Hur hade jag lyckats somna mitt under en skräckfilm?
-How long have i sleept? Sa jag och log mot Harry.
-I have looked on nearly 3 movies since you fall asleep. Sa han och började skratta.
-Harry i'm so sorry! How much is the clock?
-It's okey babe! 19:16. Båda två började små fnittra. Hur kunde jag sova så mycket?
Harry och jag gick ned till köket och erbjöd oss att göra middag. Harry tog fram sallad, började skära, och jag tog fram köttet och började steka det. Vi tänkte göra tacos!
Fråga mig inte hur vi lyckas, men det slutar i alla fall med att köttet är helt sönderbränt, Halva salladen ligger på golvet, och resten i Harrys tröja. Och taco skalen... Molly.... Gjorde det man gör i kattlådan på dom, eftersom vi råkade tappa dom på golvet och inte orkade ta upp dom.
Är det bara jag eller säger jag alltid förlåt för min dåliga uppdatering? :P
Nej men den här gpngen har jag en ursäkt, min brorsa och min andra brorsas flickvän har tagit studenten! Så jag har varit borta hela dagarna! Det tog extra tid eftersom min brorsa bodde/bor nästan 2 timmar ifrån vårat hus! :P
Förlåt för det tråkiga kapitlet, men ibland blir dom lite tråkigare så att det kan komma roliga kapitel!
Allt i det här kapitlet kommer leda fram till något hemligt i nästa kapitel!
4 kommentarer för nästa kapitel! :D <3
I can't love you more than this! Kap.36
En av killarna drog iväg mig och jag hörde hur Harry skrek och försökte ta sig loss från dom 3 av alla killarna som tagit tag i honom. Killen som höll i mig drog mig bakom ett hörn och jag hörde fler skrik.
-It's over for him now. Sa killen som höll i mig.
-What the hell has he done to you!? Skrek jag och kände ilskan i mig stiga.
-My ex girlfriend dumped me for him... But he didn't even like her. Svarade han mig. Hur fan kunde man bli arg på någon för något sånt!?
-So now i'm taking his girlfriend and his life. Like he did to me.. He took my life away from me when he took my girlfriend.
Jag hörde ännu fler skrik. Jag var inte rädd längre, jag var arg och hade aldrig känt mig så här stark. Harry var mitt allt och mitt liv. Jag var tvungen att gör något.
Lyssna samtidigt som du läser MIN historia! :P :D
Jag tog tag i killens armar och på något sätt så lyckades jag trycka bort dom. Han såg förvånad ut och försökte ta tag i mig igen, men jag sparkade honom på, ja ni vet vilket ställe, inte så jätte hårt, men tillräckligt hårt för att få försprång. Jag sprang runt hörnet och såg Harry på marken med 6 killar runt sig.
Jag sprang snabbare och sprang rakt in i gruppen så att alla tog några steg bak.
-WHAT THE FUCK ARE YOU DOING!!? Skrek jag och lyfte upp Harry som var blodig överallt och inte kunde springa så snabbt själv på grund av det. Killarna försökte få tag på mig men jag lyckades hoppa undan. Jag gick iväg med Harry i min famn och var själv väldigt chockad över det som hänt. Och hur kunde jag ens orka att bära Harry?
Jag såg killarna i ögonvrån som komma efter mig, och jag började springa snabbare, jag har nog aldrig sprungit så snabbt förut.
Jag var tvungen att göra något. Jag la ner Harry på en gräsplätt och började gå närmre killarna.
-No Vanessa don't. Hörde jag Harry säga, jag visste att det här inte var bra men jag var tvungen.
Jag gick fram till killarna och till min förvåning så stannade dom upp och kollade på mig.
-Do you think this is fair? A girl dumped the 7.th guy of you because she loved Harry, not because Harry loved her. And now you want to KILL Harry because that guy didn't treat her fair. Sa jag och kände en tår rinna ner från min kind.
-Okey, kill him and take me, but that dosen't change anything! Sa jag och killarna kollade med medlidande min på mig.
-We.. Började en kille säga, men killen som hade hålt fast mig kom springandes, avbröt honom, och försökte få tag på mig men jag hoppade undan.
-I heard what you said and that was the most redicilous thing I ever heard! Sa han och hån skrattade åt mig.
-Don't you think boys?
-Ehm... No. Sa en av killarna och han som hålt fast mig såg chockad ut.
-So I need to do this on my own. Mumlade han och kom närmre mig. Han slog till mig på kinden och det gjorde verkligen ont. Han försökte slå mig igen men den här gången tog jag tag i hans hand och tryckte ner hela honom på marken. Han såg livrädd ut.
-If you ever tuch me our Harry again... Sa jag och ställde mig upp, lyfte upp Harry och började gå därifrån. Jag kände deras förvånade blickar efter mig. När det gällde Harrys liv eller död hade jag blivit starkare än någonsin förut.
Jag hade på något sätt fått hem Harry och jag satt nu och tvättade ett av hans sår.
-I'm so sorry. Sa jag tyst och kollade ner.
-No Vanessa! You don't have anything to be sorry for. You saved my life and what you did.. It was amayZayn! Sa han och jag log lite och hörde hur dörren öppnades.
-How do you feel? Sa Anne och satte sig bredvid Harry
-The thing you did for Harry was incredible Vanessa. Sa hon sen, Harry måste ha berättat för henne vad som hänt.
-I just saved my life, the only thing I live for. Sa jag och kollade på Harry som log mot mig.
Det blev ett lite längre kapitel idag! Vad tycker ni?
Jag har lite skrivkramp och vet inte riktigt vad som ska hända. Har ni några ideér? Vill ni ha mer drama, romantik eller humor? Kommentera! 5 kommentarer och ni får ett till kapitel imorgon! :D <3
I can't love you more than this! Kap.35
Nästa dag så blev jag väckt av att Anne skrek. Harry hoppade upp ur sängen och sprang ner med mig hack i häl.
-Mom? What happened? Sa Harry och jag såg att Anne stod med en skål i handen och var alldeles blöt.
-Tell me that. Sa hon och jag såg hur Harry flinade. Vi hade tejpat för kranen igår kväll, och Anne hade använt den. Både Harry och jag började skratta, men jag ville inte att Anne skulle tycka illa om mig så jag gick och hämtade en handuk.
-Thanks Vanessa, I have a feeling that this was Harrys idea. Sa hon när jag gav henne handuken och jag såg att Harry nickade.
Harry och jag gick ut på en promenad som slutade vid en liten parkbänk. Vi satte oss ner och Harry kysste mig, sen drog han in mig i en varm kram.
-Have I ever told you how beautiful you are? Frågade han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag log och kysste honom.
-You really have a hard time right now, with your grandpa, Alex and, yeah you know. But still you are so strong and positive. Sa han och hela jag blev varm. Jag kysste honom ännu en gång.
-Harry, i'm just strong and happy because I have you, the best and the most beautiful guy in the universe. Sa jag och Harry kramade mig.
Vi ställde oss upp och fortsatte gå till en gammal skola.
-I don't think this is a good idea. Sa Harry plötsligt och stannade.
-Why? Sa jag och drog honom med mig.
-Can't we go home? Sa han och jag log mot honom.
-Come on! I want to see your old school! Sa jag och vi fortsatte gå.
Jag ställde mig utanför en av byggnaderna och studerade den. Jag hörde ett ljud och vände mig om. Bakom mig stod det några killar i Harrys ålder.
Harry, who are these people? Sa jag och kollade på Harry som höll min hand hårdare.
-We really need to go. Sa han och jag hörde hans panik i rösten. Han började gå och jag följde efter utan att säga ett ord.
-Wait, is it you Harry!? Hörde jag en av killarna skrika. Han ignorerade ropen och fortsatte gå. Jag kände någon som tog tag i min arm och jag var tvungen att stanna för att jag inte kunde fortsätta gå.
-So, is this your girlfriend? Hörde jag någon säga och jag vände mig om. Jag kollade på Harry som såg skräckslagen ut. Vad skulle hända nu?
Oh vad händer nu? Inlägget med svar på kommentarerna kommer senare! 5 kommentarer och ni får TVÅ långa kapitel imorgon! :D <3
I can't love you more than this! Kap.34
Några dagar senare:
Harry och jag satt på planet påväg hem till Harrys föräldrar, han hade frågat mig om jag ville följa med dagen innan, och jag svarade såklart ja. Jag ville mer en gärna träffa hans föräldrar, hans syster kunde tyvär inte vara med.
Vi gick av planet och började gå mot bagage banden. Efter att ha stått och väntat i 40 minuter så började vi tröttna på att vänta på bagaget, vi var ensamma vid bandet, Harry hade fått sin väska, men min hade inte kommit. Så vi gick och frågade personalen om vart mitt bagage var.
En timme senare så fick vi beskedet att dom glömt min väska vid flygplatsen i London. Hur lyckas man? Dom skulle skika den med nästa flyg, som gick om 3 dagar. Varför händer sånt här alltid mig?
Harrys föräldrar kom och hämtade oss och vi körde hem. Jag blev presenterad för Harrys föräldrar i bilen och dom var verkligen jätte snälla och trevliga. Harry hade berättat för sin mamma om mitt bagage och hon sa att jag kunde få låna kläder och annat som jag behövde. Tur att jag hade handbagaget i alla fall! Där i hade jag en mascara, min mobil, min ipod, en kofta, några tidningar och ett läppglans.
Vi skulle vara hos Harrys föräldrar i en vecka, jag skulle sakna killarna något enormt, men det skulle vara skönt att kunna vara ensam med Harry utan dom för en gångs skull.
Jag väcktes ur mina tankar av att min mobil ringde, på skärmen så stod det:
The king!
Jag skrattade och svarade.
-Hello! Sa jag och hörde en röst som svarade
-Hiiiii! Det var Louis.
-What are you doing and what are you gonna do? Frågade han direkt efter.
-I'm sitting in Harrys room and waiting on Harry, he's on the toilet! And what i'm gonna do, change your name on my phone! Sa jag och båda brast ut i skratt.
-So, why are you not with Harry on the toilet? Sa han och skrattade, jag kände hur jag rodnade.
-Ehm... I don't know... Sa jag och det blev tyst.
-I'm gonna talk to him about that! Sa Louis och vi började skratta ännu mer. Louis och jag pratade en stund, men tillslut kom Harry och vi la på.
-Who did you talk to? Sa Harry. Jag kollade upp på honom och såg att han bara hade en handduk på sig. Jag log och sa
-Boobear! Harry flinade och gick ut ur rummet
Annie ropade att maten var klar och Harry sprang iväg som en stucken gris. Jag log för mig själv och gick ner. Maten var jätte god! Det blev potatisgrattäng med oxfilé som Harrys mamma själv hade gjort.
-It tastes fantastic! Sa jag och Harrys mamma log stort.
-Thanks love! Sa hon och jag log tillbaka.
Vi gick upp på Harrys rum och Harry tog upp ett litet, rött paket. Han gav det till mig och kysste mig på kinden. Jag öppnade försiktigt paketet och där i låg en nyckel-berlock.
-Harry, why did you gave me this? Sa jag och kollade in i hans ögon.
-Your other berlock looked so lonley, so I wanted to give him a friend! Sa jag och båda flinade och jag små skrattade lite. Jag mötte honom i en varm kram.
-It's the key to my heart. Viskade han i mitt öra.
Sämst uppdatering jag vet! Men jag har redan förklarat varför, så jag tror inte att jag behöver säga det igen.
Vad hände med kommentarerna? :O
Jag brukar inte svara på så många kommentarer, så jag bestämmde mig för att svara på alla kommentarer ni kommenterar på det här inlägget! Oavsätt om ni bara skriver "mer". :D <3
